Undervisningen fortsätter..

Verkündigung an Maria, av Leonardo da Vinci

Idag är det Marie Bebådelsedag.

Det betyder att det är nio månader kvar till julafton. Det firar vi för att det var då Jesus blev till.

För er med noll historieintresse kommer här ett förtydligande:
Josef och Maria pippade alltså den 25 mars, hon blev på smällen och jesus föddes den 24 december.

Detta firar man söndagen, helgen innan den 25 mars i kyrkan.

Märtas bebådelsedag firas inte vad jag vet, men man skulle ju kunna slå till på lite öl och chips runt den 10 augusti.

En dagens !

Nu ska jag knäppa mamma och mormor på näsan lite. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra "nämen har du köpt nytt nu igen" eller "har du verkligen råd med nytt nu, den där jackan har du väl inte haft förut??".
Jag går aldrig hem till mormor och säger, "nämen de här gardinerna kommer väl från Svens Tenn, de är ju svindyra, minst 500:- metern" eller till mamma "Shit har ni lagt trägolv på balkongen, det kostar väl en halv månadshyra??"

Jag gör en budget som jag håller på ett eller annat sätt. Jag handlar toppar på h&m och shalar på second hand och framför allt, jag använder era gamla avlagda kläder! Allra mest när det vankas fest.





Byxor: Cheap Monday, Min brors!
Linne: Filippa K (Fick i 25 årspresent)
Skärp: Mammas!
Örhängen: Mammas!
Shal: Mormors...duk !

Right back at you!

Så här är det varenda påsk!

Som frireligös scout uppfostrades jag till att föra budskapet vidare.

Några veckor innan mumlar nån på jobbet om att det snart är påsklov, eller påskledigt. Det bläddras i almanackan och man hittar de där röda dagarna i slutet av mars. Det kommer små hurra-ljud och lyckan över stundande påskledighet är här. I all ära, det är skönt med påskledigheten.

Sen när det nalkas kommer förr eller senare frågorna om huruvida dag innan röd dag är hel eller halv, om systemet har öppet under påsk eller om affärerna har stängt på skärtorsdag. Därefter oroar sig somliga över hur de ska lyckas fördriva hela långfredagen då hela stan är stängd?

På jobbet stoltserar några med att de minsann ska målas ägg med familjen, någon säger att " höhö, jag ska äta fett mycket ägg i helgen, det är ju påsk för fan"
Men det flesta ska bara supa, vara bakisk på långfedag och sen köra en repris på det.


Okej jag begär inte att man måste tända ljus i kyrkan och vara troende för att få avnjuta en stunds ledighet, men det är inte mer än respektfullt att bejaka anledningen till varför vi faktiskt får supa oss redlösa en vanlig torsdag.

Inte för att nån verkar haja vad påsken egentligen handlar om men idag på långfredagen så korsfästes jesus.
Han dog för våra synders skull, och det är inte konstigt att han måste till att dö varje långfredag sen dess.

Jag är inte guds bästa barn, men säkert inte det värsta heller eftersom jag idag både är bakis och sörjer en aning.

JESUS-det måste gjort så jävla ont. Håll ut till påskdagen då du återuppstår.

http://mittklipp.aftonbladet.se/app/viewMovie.action?id=3956



Det här tyckte jag av nån anledning va sjukt kul.

Väntabarn gympa.

Igår hände det lite för mycket saker, vilket gjorde att jag av misstag råkade tacka ja till att leda ett "vänta barn h20-pass".

De ba´: Du är den enda som kan leda vänta-barn pass, så det vore jättegulligt om du kunde vicka imorgon.

Jag ba´: Eh okej, kör i vind. Måste lägga på, ska in i möte..men släng iväg ett mail om tid och plats.

De ba´: Men guuuu va gulligt, verkligen jättehääääärligt. Ha det så jääääättebra nu. Heeeeeeeeeeeeej.

Så igår kväll efter jag och mamma hade smält en flaska vin så började jag få oroliga påminnelsevibbar nånstans bak i hjärnbalken. Flög upp ur soffan och började bränna vänta barn-musik.

Och gudarna ska veta att de här blivande gympande mammorna ser ut som flytande kollin som vägrar göra någonting mer ansträngande än att just flyta. Ögonen är stora som pingisbollar när jag talar om för dem att vi ska "röra lite på oss".

Men jag menar, herre gud, de väntar ju barn så allt är förlåtet! De kan inte korsa benen, de kan inte hoppa, de kan inte korsa armarna, de kan inte anstränga sig för mycket, de kan inte svälja klorvatten, de får inte säääära för mycket på benen, man får inte insinuera något om deras tillstånd och alla andra skämt studsar tillbaka som en sugklocka i pannan på mig.

Jag förstår faktiskt inte vad de gör där med mig? Men mer än så orkar jag inte bry mig. Inte för 300 spänn i timmen.

sponsorer tack! Del 1

Jag kan absolut inte berätta vad jag håller på med just nu och det är ju på ett sätt lite synd, för om jag skulle outa mina synder och bravader så skulle jag förmodligen ha många fler läsare.

Nu har jag gått och blivit lite smått avundsjuk på dessa stora fjortisbloggare som tjänar miljoner på att nämna nån produkt här och var.
Men det är ju det här med integritet. Blondinbella och hennes följe har ju ungefär lika mycket integritet som aporna på skansen. Jag har valt att försöka behålla lite av den varan så därför har ni fått hålla till godo med lite light martel-living. Jag vet att det suger att gå den gyllene medelvägen, det blir man aldrig framgångsrik på. Därför kommer här en lista på lite pinsamheter, för det tycker jag ändå att jag kan bjuda på!
Min plan är att göra den här bloggen stor, jag har bara inte kommit på hur jag ska kunna slippa bli obekväm i och med det. Nu tror jag mig dock ha hittat en brunn att gräva ur!

Provar med att börja lite lätt från barndommen..

1. När mamma kom på mig med att ha gömt utspottade potatisar och fläskarre´-bitar i servetter i skrivbordslådan i flera månader. Det var helt enkelt inge gott.
Mitt försvarstal var bättre. Om jag av nån anledning skulle bli inlåst på mitt rum i flera dagar, så fanns det föda att livnära sig på.

2. När jag blev skitbesviken över att det inte på riktigt fanns björnar i vår matkällare på landet som gick i ide över vintern. Det var morfars återkommande god-natt saga. Trodde på allvar att de gick och la sig på varsin hylla och slumrade in och vaknade lagom till våren. Hur de fick upp hänglåset eller hur de kom upp på översta hyllan ifrågasattes aldrig.

3.Eller varför inte berätta hur ordet "naiv" kom till? När jag var liten och skulle dela på en bulle med min kusin intalade hon mig att det korrekta sättet att dela bullar på var att hon skulle ta det som var i mitten och jag det som var runtomkring. Trodde sen i flera år att det var så man gjorde, att jag aldrig fick mitten. Scared me for life!

Nej hörni...nu måste jag spara lite på mig. Men vad säger ni, är jag inte värd en årsförbrukning av Loreals hårfärg nu?

Nyans "tuscany" , och gärna med ett par extra plasthandskar tack!

Sotaren kom och gick.

Jag är lite besviken på sotaryrket faktiskt.

Gör de bara en grej liksom, sotar det bara sotiga utrymmen? Jag trodde att de va lite multitasking inom området precis som låssmeder kan laga sko-klackar typ. Tänker mig tillockme att sotare idag kanske har en laptop med sig, läser av elmätare, kollar rör och så. Men så är icke fallet systrar! De är arbetarklass med stort A, med anor från 1800 talet och inget har i stort sätt förändrats, det har jag fått erfara idag.

I morse skulle sotaren komma och besöka mig. Spännande tänkte jag, Piffipiffplingeling liksom!

Jag hade tagit ledigt nån timma och faktiskt städat lite på morgonkvisten. Ok jag ska genast erkänna mina intentioner om ni inte redan här hör myntet trilla...
Tråkigt antagande att vara hemma för att öppna åt sotaren kunde ju faktiskt bli lite intressant! Jag menar, har någon någonsin varit med om en ful sotare, har någon någonsin varit med om filmer där ung kvinna öppnar dörren för sotaren utan spänningar i luften? Dont think so.
Undertecknad hade tillockmed lagt manken till och rougat och duttat lite extra...såklart.

Nåväl, han kom, han var snygg, han hade en lärling med sig som framstod som Bert ur Berts Bravader, tafatt och askblond. Och självklart fanns den där sotarmojängen som
liknar en svart toaborste med i bilden. Ni vet. Han hade även nån slags slamsugare med sig som tog upp halva bohaget. Whatever, som att jag ifrågasatte någonting just nu.

Och de såg glada ut, det bor ju bara familjer eller 80 plussare i mitt hus, något som jag givetvis hade tagit med i mina beräkningar.

Men så kom antiklimaxet, så fort han gick in så konstaterade han efter en sekund att där minsann inte fanns nån kakelugn!

"Kakelugn? Nej jag har ingen kakelugn...men jag har en massa konstiga luckor som står och smäller, trodde det va nåt sånt ni skulle putsa på, och rör...och så?"

det var tydligen inte av intresse. Sotarn gick och tog med sig slamsugaren och Berts bravader. Och kvar stod jag med två överkokta ägg som jag glömt på gasspisen.

Snopet.

Men imorrn kommer låssmeden, så då tar vi nya tag!!

26 skäl att inte åka tunnelbana.

Jag trodde jag hade en 25 årskris, ja ni som känner mig har ju hört. Men nu när jag börjar inse att jag faktiskt är 25 och börjar bli ok med det, ja tro fan att det är dags att fylla 26 då!! Och det är ju faktiskt ännu värre, 26 är en så lummig ålder,

Vad gör 26-åringar? Det känns som att man antingen har det stadgat, äter tacos till melodifestivalen med familjen typ, eller så är man på jordenruntresa och har händerna fulla med hennatatueringar. Kan inte riktigt identifiera mig med något.
Nej, jag tycker 26 är väldigt diffust.

En grej är säkert, jag börjar bli gammalt ung.
Får ont i huvudet efter två glas rött, har slutat läsa cosmopolitan, börjat smörja in händerna, vill inte missa vädret på nyhetsmorgon, och har rödgrumliga ögon om jag sover mindre än 7 timmar per natt.

Är det 26?

Är det 26 att börja prenumerera på Family Living? Jag har gjort det Akå. Och tycker att det är "trevlig läsning" Bara det, bahabaha.

Jag måste ta tag i det här, eller rättare sagt, jag har börjat ta tag i det på riktigt, sova mera, dricka mindre, äta bättre.
En grej jag kör me med är att jag bara tar tio minuter på mig på morgonen, trot om du vill!
Jag häver ner sminket, tandborsten, hårsnoddar och hudkräm i stora väskan och så beger jag mig ut i den läskiga världen, ständigt denna rädsla att stöta på någon jag känner. Ty jag ser ju fortfarande ut som en nerdrogad hund i gryningstimman, med Metro som mitt enda vapen...den täcker förbaskat bra.

Idag kunde jag dock inte låta bli att begrunda varningstexten ovanför dörrarna på tunnelbanan. Är det 26? Alltså, kan någon reda ut begreppet.

Nödbroms: Om någon drar i nödbromsarna så stannar tåget, av säkerhet först vid nästa station.

Nödöppning: Dörrarna öppnas.

Vafan? Så om någon fastnad med ena huvudet innanför och jag drar i nödbromsen så stannar inte tåget förns vid nästa station. Av säkerhet??!!

Och om tåget inte stannar och jag drabbas av panik och vill hoppa av, så måste jag dra i nödöppningen tacka för mig, i farten??!

Make a mental picture, där sitter jag med grumliga ögon och öppen mun, metro halvt nerdragen och försöker reda ut begreppet "säkerhet på tunnelbanan".

Hur äckligt cool får man va??

Kat von d

Vanheden på nya upptåg..

Värmländsk lyx så det förslår!

Jag vet inte riktigt hur jag fick mitt sinne för stil när mina föräldrar tillverkade mig. Jag menar, förvisso är min mamma den mest poshiga 50-åringen som finns, hon slår amelias och taras moderepotage med hästlängder. Men PAPPA, omg.....han som spikade upp vanlig spik i köksluckorna när jag råkade titta bort. Han som skulle kunna montera in en hängmatta i badrummet bara för att han hade lust, eller varför inte ta ett exempel som han faktiskt har gått i brächen för. 90-tals telefon ovanför toalettrullen, i kornblått.

Nu planerar min far till min stora glädje att kuska ner till stockholm lagom till min inflyttningsfest. Dock oroar jag mig lite för det mail jag öppnade i morse.
Jag känner igen den här känslan jag har i magen nu....det är en lightvarient av den med spikarna i köcksluckorna.


"Hej M!
Jag undrar över om du behöver förskärare, soppslev i varierande design, liten hushållsassistent, lokaltelefon, borrmaskin, uppladdningsbar eller med väggström, borrar, hammare skruvmejslar, dukar och taburetter samt snygg matsalsmöbel med extraskiva och sex stoppade stolar. här finns grejer, bl a en kristallkrona mm.
Jag tar med jobs-trycket på väggen., kommer 17, ligger över hos XXX.
Vi ses
XXX"

Låt mig förtydliga att ordet "varierande design", (speciellt av soppslevar) inte bör brukas av 70 plussare som använder loafers med strumpor till shorts.
Ordet lokaltelefon bör inte användas av någon, överhuvudtaget.
Och vad fan är taburetter??

Så här går det när man har en far född på 30-talet som dessutom bor i värmland.
Det är lyx att vräka ner sig i en ljusbeige skinnsoffa medans Christer Sjögren vibrerar med sitt vibrato över parkettgolvet. Det ska finnas lokaltelefoner i varje vrå, gärna kornblåa. På stan skryter borgmästaren om värmeslingor i golvet, hörnbadkar och panacotta till efterätt. Jag ser framför mig att pappa får stora skälvan och känner hur avundsjukan kickar igån fantasin och kreativiteten. Han går raka vägen hem och fixar värmeslingor i golvet själv.
Ibland får vi barn stötar när vi duschar, men vi är så vana nu. Och skulle det hända nåt riktigt allvarligt i hans egenhändigt byggda badrum, glömde nämna duschkabinen som är bygd av tapet, så är det bara att greppa första bästa kornblåa lokaltelefon.

Jag behöver väl inte tillägga att jag älskar min far?

It´s due time!

Likt chokladbollen i tip top, likt snusen efter kaffet, likt pirret när det flirtas.
Hon är tillbaka, och jag bockar av en väldigt stor längtan i min lista.

A-K vs Martel på måndag. Våren kan börja!

Jag har svar på tal men...

..gubben säger ju aldrig nåt, men anyday now!!


Högt uppsatt person på jobbet stör sig på mina tubklänningar/tunikor/långa t-shirts med tights (heltäckande!!) under. Jag är helt säker på att han när som helst kommer att kläcka ur sig nåt gubbsjukt allternativt en tillsägelse i stil med att "du, den där klänningen var inte lång...för att vara på ett kontor..."

Jag: "Va tråkigt att du blir frustrerad, du får helt enkelt se det som en tröja då?"

En annan grej som jag har velat säga jättelänge nu är "Good plan, batman!"
Det studsar så skönt i munnen och känns lite vårigt. När ska man få tillfälle att säga det då? Inte för ofta och gärna i förbifarten. Skitsnyggt till kort skinjacka.

Den utan mc-knäppning i halsen såklart.

Ja det var väl allt för idag.
Blondie-over and out.

back to the roots

Jag har gått tillbaka till min ursprungliga hårfärg tillfälligt. Den jag hade som barn. Lintottsblont.

Men varför ser det så onaturligt ut?
Varför känner jag mig inte harmonisk, norrländsk och renad?
Nej, känner mer för att festa, låsa och larma stureplan vid fem.

Hur man angör en jävligt trist kväll.

Man börjar med att peppa upp sig själv inför en ensam kväll, köper en flaska vin, lite delikatesser på kosum. Vardagslyx helt enkelt.

För att sedan sätta sig bekvämt framför tv:n och hinna se de sista tio minuterna på Grey´s Anatomy, en rödgråten fulsnygg Meredith har ännu en gång kärat ner sig själv i någon ouppnåbar gift eller döende man. Hon sitter i baren trots en 24 timmars arbetsdag och är bitter på livet, surprise!

Sen svullar man i sig av godsakerna och tappar helt orken att göra de där sakerna man skulle... saker som att läsa, tvätta eller träna. Det skulle krävas ett tv:team och bästa sändningstid ala Anna Skipper för att få upp mig från där jag är nu. Jag är fast i soffan, med undantag för att kolla mobilen, idka nässpray och gå till datorn. Och så blir jag sur för att jag hela tiden ska vara nåbar.

Men så kommer ljusningen."Outsiders" på femman! Frustration byts ut till nöjet att få hänge sig åt andras missöden och sjuka läggningar. Men jag inser snabbt att jag istället känner mig illa tillmods över en danska som har som yrke att runka av män med downs sydrom.

Så jag lägger mig och läser. Boken om mannen som är notoriskt otrogen mot sin cancersjuka fru. Hon dör.

Min mage är nu så tung, av friterad fetaost, av vinet. Av andras problem och av absolut ingenting. Jag ligger tyst och tittar på mobilen som håller med, på det där träningsgummibandet jag en gång köpte som hänger på garderobsdörren. Det jag skulle använda varje dag. Orkar precis med att dra handen på datorn (touchpad), de är de gamla vanliga på msn. Tre är gröna. Marre: "är och handlar". Get a fucking life tänker jag.

Sedan talar tystnaden för sig själv.

they are becomming one of those...

Vad händer egentligen?

Här är jag i all min prakt, centralt boendes, med vin och mig själv i egen hög person. En vacker soffa med tillhörande fotpall, med möjlighet till komunikation via dator och telefon. Mindre än en minut till tunnelbanan.

Men okej, jag hör er. Mamma ska kolla på kungamordsdramat på svt, S ska sota, det ska nattas bebisar och labbas. Det ska gnistra och det ska tränas. Jo jag tackar ja.

Ni har just fått en label också, "one of those". Jag printar ut dem här på min labeldymo nu så ni kan hämta dem...när ni har tid alltså.

Btw. Jag återgår till sminket nu, så har jag i alla fall en vacker spegelbild att tala till i afton.

Face on, fasen off.