En dagens !

Nu ska jag knäppa mamma och mormor på näsan lite. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra "nämen har du köpt nytt nu igen" eller "har du verkligen råd med nytt nu, den där jackan har du väl inte haft förut??".
Jag går aldrig hem till mormor och säger, "nämen de här gardinerna kommer väl från Svens Tenn, de är ju svindyra, minst 500:- metern" eller till mamma "Shit har ni lagt trägolv på balkongen, det kostar väl en halv månadshyra??"

Jag gör en budget som jag håller på ett eller annat sätt. Jag handlar toppar på h&m och shalar på second hand och framför allt, jag använder era gamla avlagda kläder! Allra mest när det vankas fest.





Byxor: Cheap Monday, Min brors!
Linne: Filippa K (Fick i 25 årspresent)
Skärp: Mammas!
Örhängen: Mammas!
Shal: Mormors...duk !

Right back at you!

Så här är det varenda påsk!

Som frireligös scout uppfostrades jag till att föra budskapet vidare.

Några veckor innan mumlar nån på jobbet om att det snart är påsklov, eller påskledigt. Det bläddras i almanackan och man hittar de där röda dagarna i slutet av mars. Det kommer små hurra-ljud och lyckan över stundande påskledighet är här. I all ära, det är skönt med påskledigheten.

Sen när det nalkas kommer förr eller senare frågorna om huruvida dag innan röd dag är hel eller halv, om systemet har öppet under påsk eller om affärerna har stängt på skärtorsdag. Därefter oroar sig somliga över hur de ska lyckas fördriva hela långfredagen då hela stan är stängd?

På jobbet stoltserar några med att de minsann ska målas ägg med familjen, någon säger att " höhö, jag ska äta fett mycket ägg i helgen, det är ju påsk för fan"
Men det flesta ska bara supa, vara bakisk på långfedag och sen köra en repris på det.


Okej jag begär inte att man måste tända ljus i kyrkan och vara troende för att få avnjuta en stunds ledighet, men det är inte mer än respektfullt att bejaka anledningen till varför vi faktiskt får supa oss redlösa en vanlig torsdag.

Inte för att nån verkar haja vad påsken egentligen handlar om men idag på långfredagen så korsfästes jesus.
Han dog för våra synders skull, och det är inte konstigt att han måste till att dö varje långfredag sen dess.

Jag är inte guds bästa barn, men säkert inte det värsta heller eftersom jag idag både är bakis och sörjer en aning.

JESUS-det måste gjort så jävla ont. Håll ut till påskdagen då du återuppstår.

http://mittklipp.aftonbladet.se/app/viewMovie.action?id=3956



Det här tyckte jag av nån anledning va sjukt kul.

Väntabarn gympa.

Igår hände det lite för mycket saker, vilket gjorde att jag av misstag råkade tacka ja till att leda ett "vänta barn h20-pass".

De ba´: Du är den enda som kan leda vänta-barn pass, så det vore jättegulligt om du kunde vicka imorgon.

Jag ba´: Eh okej, kör i vind. Måste lägga på, ska in i möte..men släng iväg ett mail om tid och plats.

De ba´: Men guuuu va gulligt, verkligen jättehääääärligt. Ha det så jääääättebra nu. Heeeeeeeeeeeeej.

Så igår kväll efter jag och mamma hade smält en flaska vin så började jag få oroliga påminnelsevibbar nånstans bak i hjärnbalken. Flög upp ur soffan och började bränna vänta barn-musik.

Och gudarna ska veta att de här blivande gympande mammorna ser ut som flytande kollin som vägrar göra någonting mer ansträngande än att just flyta. Ögonen är stora som pingisbollar när jag talar om för dem att vi ska "röra lite på oss".

Men jag menar, herre gud, de väntar ju barn så allt är förlåtet! De kan inte korsa benen, de kan inte hoppa, de kan inte korsa armarna, de kan inte anstränga sig för mycket, de kan inte svälja klorvatten, de får inte säääära för mycket på benen, man får inte insinuera något om deras tillstånd och alla andra skämt studsar tillbaka som en sugklocka i pannan på mig.

Jag förstår faktiskt inte vad de gör där med mig? Men mer än så orkar jag inte bry mig. Inte för 300 spänn i timmen.

sponsorer tack! Del 1

Jag kan absolut inte berätta vad jag håller på med just nu och det är ju på ett sätt lite synd, för om jag skulle outa mina synder och bravader så skulle jag förmodligen ha många fler läsare.

Nu har jag gått och blivit lite smått avundsjuk på dessa stora fjortisbloggare som tjänar miljoner på att nämna nån produkt här och var.
Men det är ju det här med integritet. Blondinbella och hennes följe har ju ungefär lika mycket integritet som aporna på skansen. Jag har valt att försöka behålla lite av den varan så därför har ni fått hålla till godo med lite light martel-living. Jag vet att det suger att gå den gyllene medelvägen, det blir man aldrig framgångsrik på. Därför kommer här en lista på lite pinsamheter, för det tycker jag ändå att jag kan bjuda på!
Min plan är att göra den här bloggen stor, jag har bara inte kommit på hur jag ska kunna slippa bli obekväm i och med det. Nu tror jag mig dock ha hittat en brunn att gräva ur!

Provar med att börja lite lätt från barndommen..

1. När mamma kom på mig med att ha gömt utspottade potatisar och fläskarre´-bitar i servetter i skrivbordslådan i flera månader. Det var helt enkelt inge gott.
Mitt försvarstal var bättre. Om jag av nån anledning skulle bli inlåst på mitt rum i flera dagar, så fanns det föda att livnära sig på.

2. När jag blev skitbesviken över att det inte på riktigt fanns björnar i vår matkällare på landet som gick i ide över vintern. Det var morfars återkommande god-natt saga. Trodde på allvar att de gick och la sig på varsin hylla och slumrade in och vaknade lagom till våren. Hur de fick upp hänglåset eller hur de kom upp på översta hyllan ifrågasattes aldrig.

3.Eller varför inte berätta hur ordet "naiv" kom till? När jag var liten och skulle dela på en bulle med min kusin intalade hon mig att det korrekta sättet att dela bullar på var att hon skulle ta det som var i mitten och jag det som var runtomkring. Trodde sen i flera år att det var så man gjorde, att jag aldrig fick mitten. Scared me for life!

Nej hörni...nu måste jag spara lite på mig. Men vad säger ni, är jag inte värd en årsförbrukning av Loreals hårfärg nu?

Nyans "tuscany" , och gärna med ett par extra plasthandskar tack!