Hemma, äntligen.

Har haft en ganska tung torsdagkväll med två föreläsningar. Personer som vill ha förändring men inte vill göra jobbet själva. Klagan, besvikelse, ångest, diciplin, frustration, hoppfullhet, inlevelse. Ibland känns det som att allt detta ligger på mina axlar. Jag ska orka att lyfta, orka se, stärka och uppmärksamma. Nu sitter jag hemma, det är alldeles tyst. Undrar såklart vad ni tycker och tänker om mig, ibland skulle det va skönt att bara få en liten fråga. Hur är det med dig? Men det är inte erat jobb såklart.
Känner mig ändå lite nöjd. Lite för att jag har kommit undan med nöd och näppe, lite för att jag kanske lyckats med några av er.

Och lite blir jag som sot. Det brinner, sedan slocknar det.

Nu börjar mitt hatprogram nr ett! 2 1/2 men. Finns det någon mer kvinnoförnedrande citcom?!
Väntar in SATC, (den kvinnliga motsvarigheten?!) Right back at ya!

Lever i en skyddad värld

Mitt liv ser faktiskt lite annorlunda ut nu, jämfört med för ett år sedan.
Då var det full fart, alltid pling på telefonen och på msn. Nu lever jag lite som i en skyddad verkstad. Trygghet kommer före det mesta. Går knappt ut på helgerna, tar det lugnt efter jobbet, pysslar med lägenheten och bjuder hem folk på middagar. Jag är inomhus Där ute är det lite otryggt. Som i en hård värld jag varit lite för mycket i. Träffat för mycket folk, avslutat för många relationer, vänner har kommit och gått. Men nu inser jag att jag inte vill förlora mig själv eller någon annan för den delen heller. Håller hårt i det som finns nu, och håller hårt om mig själv. Inga flera skrapsår, och inga fler förluster tack.

Nåja. Idag fick jag virus. Min dator hade plötsligt blivit jättesocial och skickat mail till 300 personer i min kontaktlista. Sånt där är bland det värsta jag vet!!! Fick en klump i magen, vet eg inte varför men jag antar att det är det där med att tappa kontrollen över hur folk uppfattar mig som ligger i grunden. Tur att Johan var här och redde upp skiten, han verkar ha installerat alla säkerhetsåtgärder som går, för nu kan jag typ inte ens gå in på aftonbladet utan att datorn blir misstänksam! Den blockar hit och dit, sparar inga adresser, går inte att länka...bara att ta sig in i mailen är som värsta Matrixutmaningen. Men tack ändå!

Så efter den pärsen blev jag ännu mer otrygg, fan man är inte ens säker i sitt eget hem!!

Johan och jag hade i alla fall en helt ljuvlig helg. Massa god mat och melodivestival. Efter en hinkmängd mousserande och martini la vi oss i badet, sen somnade vi in 23.30. HAHA. Man är ju inte 20 längre, som jag brukar säga.

Idag slog jag till på ett dött djur att ha i hallen. Blev tip top! Men nu undrar jag? Om det nån gång skulle komma hem en djuraktivist till mig...ska jag då säga att jag skjutit renen själv? Ja menar jag kommer ju ändå från norrland och det låter ju lite mer "naturligt så att säga. Eller, ska man säga att man självklart har försäkrat sig om att djuret levt ett långt och lyckligt liv innan man köpte det? ELLER ska man helt enkelt säga som det är, att jag köpte fällen på MIO, men sen snabbt kompensera med att jag köper ekologisk mjölk? Eller gjorde ett tag i alla fall.

Vet inte riktigt.