Man börjar med att peppa upp sig själv inför en ensam kväll, köper en flaska vin, lite delikatesser på kosum. Vardagslyx helt enkelt.
För att sedan sätta sig bekvämt framför tv:n och hinna se de sista tio minuterna på Grey´s Anatomy, en rödgråten fulsnygg Meredith har ännu en gång kärat ner sig själv i någon ouppnåbar gift eller döende man. Hon sitter i baren trots en 24 timmars arbetsdag och är bitter på livet, surprise!
Sen svullar man i sig av godsakerna och tappar helt orken att göra de där sakerna man skulle... saker som att läsa, tvätta eller träna. Det skulle krävas ett tv:team och bästa sändningstid ala Anna Skipper för att få upp mig från där jag är nu. Jag är fast i soffan, med undantag för att kolla mobilen, idka nässpray och gå till datorn. Och så blir jag sur för att jag hela tiden ska vara nåbar.
Men så kommer ljusningen."Outsiders" på femman! Frustration byts ut till nöjet att få hänge sig åt andras missöden och sjuka läggningar. Men jag inser snabbt att jag istället känner mig illa tillmods över en danska som har som yrke att runka av män med downs sydrom.
Så jag lägger mig och läser. Boken om mannen som är notoriskt otrogen mot sin cancersjuka fru. Hon dör.
Min mage är nu så tung, av friterad fetaost, av vinet. Av andras problem och av absolut ingenting. Jag ligger tyst och tittar på mobilen som håller med, på det där träningsgummibandet jag en gång köpte som hänger på garderobsdörren. Det jag skulle använda varje dag. Orkar precis med att dra handen på datorn (touchpad), de är de gamla vanliga på msn. Tre är gröna. Marre: "är och handlar". Get a fucking life tänker jag.
Sedan talar tystnaden för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar