onsdag, november 14

It looks and feels just like real love!



Igår fick jag ett sånt där materialistiskt less-utbrott på min gamla mobil varpå jag helt enkelt besökte min telenorbutik och frågade om jag kunde få en ny telefon. Det fick jag! Ahmed sa att jag i stort sätt kunde välja vilken som helst, himmelriket! Okej, jag var tvungen att förlänga abonemanget ett år.
Jag valde den här lilla puman, its love, its materiell kärlek!
Satt i sängen i går kväll med ett glas vin medans jag trixade och lekte med mobilen.

Folk får säga vad de vill om att man inte blir lycklig av saker. Jag kommer att vara lycklig över puman i minst tre veckor. Som att jag någonsin varit lycklig över nyfunnen kärlek längre än så.

måndag, november 12

fredag hela veckan kanske!



Söndag natt mot måndag är svårinsomnade. Det är för att det ligger en del orosmoment över måndagen. Först och främst vattengympan med alla hitlertanter som i stort sett är beredda att skjuta mig vid minsta felsteg. Dubbelhitler dessutom, eftersom det är dubbla pass. Dubbeljobbigt. Jag kanske är mesig.. men det är inte så att jag ligger i fosterställning och gungar fram och tillbaka. Det är snarare den där otrevliga magkänslan som gör sig bekant framåt söndag förmiddag.

Sen ska vi gnälla lite om mitt andra jobb också. Vattengympaställe nummer två där den nya cd-spelaren la av innan jag ens hann börja igår. Vilket ledde till att jag fick låna en liten bergsprängare. (Tänk er ljudet och min situation här i en badhusliknande miljö, det var ungefär som att danska kang kang ensam i en kloak). Till råga på detta funkade inte min brända skiva i den så jag letade efter vad som helst och hej och hå, det blev svenska hits från 60-talet. Fy va illa det gick.
Nej som sagt, min karriär som vatteninspiratör blir kort men jävligt intensiv.

Men idag mår jag faktiskt riktigt bra!
Det beror främst på mitt fantastiska hår som kommit en bra bit in på "halvlångt" nu. Nu är det väl bara en sisådär tre sekel innan det når skulderbladen, men jag tänker leva då, jag tänker uppleva det! Å vad långt det ska bli. När jag dör så ska min son (?) få göra en liten grå kringla av det och lägga det tätt intill min kind i graven, jag tänker mig en sovande Meryl Streep, typ.

Och så har jag kommit över mitt första hinder i "jag är puckad fasen" på mitt tredje jobb, det annars bästa jobbet.
Det är så befriande, jag kan det jag håller på med så pass bra nu att jag vet vad jag snackar om, på riktigt alltså! Eller ja, nästan i alla fall.
Jaja, nu tycker ni att jag nedvärderar mig själv...för att väga upp det kan jag säga att jag är extremt bra på att prata om saker jag inte förstår någonting om.

Minikurs??
Viktiga ord att använda i det läget är "förmodligen", "förvisso", "antagligen" och sist men inte minst "så som jag har förstått det". En favorit i min värld är annars "jag tror det är IT som ombesörjer det där..."

Lilla gubben=min lägenhet är finare än någonsin. För jag rensar och gör grejer på riktigt. Tror det går hand i hand med att jag förstår saker på jobbet. Inge mer ofunktionellt tjafs. Men hey, dölja får man fortfarande göra!

Jimpa och S gör livet glatt och tillsammans med min nya beundrare är det rena rama SATC-livet jag lever.

Damp å hej på er!