Livet har fört mig till märkliga människor.
Jag har haft å göra med två av dessa människor idag. En av de här två uppenbarelserna är kanske den som har påverkat mig mest rent känslomässigt. På riktigt och inte bara i fantasin.
Jag har tänkt så många gånger at vi ska stöta på varandra och så plötsligt när jag tänker på det som minst så står du bara där. Så säger man att det alltid är, för så är det tydligen även i verkligheten.
Vi kallpratar, nuet blir till små regndroppar som bara faller ner och torkar bort. Likt alla tårar jag inte gråtit men så gärna skulle ha velat gråta. Så torkar de bort och blir till dåtid. Och allt som räknas är nu.
Jag är förlamad till tårna, men rör mina läppar. Det gör varken till eller från ändå.

Därför vinkade jag av den andra märkliga människan som också skulle komma att påverka mig inom snar framtid. Om inte redan, jo. För allt som räknas är att vi vill ha varandra här och nu. Äkta kärlek är handling direkt, något man kan ta på.
Jag har aldrig riktigt fått peta på riktigt, men gud vad jag har fått uppleva märliga människor. Så mycket sudd i kanterna och tal om komma skall. Pyttsan säger jag utan att ha blivit bitter, livet är härligt ändå! Så finner jag mig själv i mjukisbyxor på ICA. Och jag väljer det istället för fantasin. Jag väljer kycklinköttbullar istället för ett sms om nästa torsdag.
För mig är det inte verkligt. Alla förtjänar ett handfast varande, en beständighet. Så även jag.

Ringer mina närmaste och fäller faktiskt en liten tår, lyckades efter mycket krystande. Men inte för alla märkliga människor, utan för alla beständiga vänner som finns här och nu.

its vanity tajm bitches!

Tillbaka till blandhyn.

Det är november, hudens värsta fiende. Stackarn har inte hunnit ställa om sig till vintertid och blir stressad. Den vet inte vart den ska ta vägen helt enkelt.. Ska jag bli fet, torr, rynkig, uppsvälld, uttorkad, grå, röd eller vit? Tånorsrevolt möter övergångsålder och allt man kan göra är det gamla supermodellsknepet "sova och dricka mycket vatten".
När man dessutom jobbar 9,5 timmar per dag, kommer hem äter sen middag och häller i sig två koppar glögg för att komma ner i varv så är det inte så konstigt att huden börjar reagera och vrida på sig.

Lucky me att ha en extremt metrosexuell kompis.
När jag sover över där är det julafton varje gång jag länsar badrumsskåpet på allehanda exluseva herrprodukter. Jag älskar herrprodukter, homme sweet homme!!

Först tvättar jag mig med LAB series exfolierande ansiktstvätt, det är som att komma bort från allt vad november heter och in i en härlig mintsorbe´! Huden blir fantastisk uppfriskad och förnyad på grund av de små slipkornen i produkten.

Ögonkräm har jag aldrig gett mycket för, man kan lika gärna lägga två kalla ägg på sina svullna morgonögon. Men Loreal Homme har verkligen kommit med en glad överraskning med sin ögonkräm som tar bort puffines och mörka ringar under ögonen, den fullkomligt lyfter upp ögonen och dämpar allehanda vattensamlingar. Som att lägga två fishermansfriend på ögonen istället.

Igår gick jag stolt i ryggen till Åhlens herrgrooming avdelning och köpte på mig dessa dyrgripar. Nu ser det ut som att jag har en karl i badrummet. "For men" står det ju på produkterna, men jag är kvinna nog att framhäva mina manliga sidor.

och hey, nu har jag en ganka fantastisk blandy.

Nu har jag inte snusat på 12 timmar.

Jag är faktiskt seriös nu även om det kanske låter banalt.

Det trycker det på igen, 25 årskrisen. Skaffa karl, skaffa barn, köpa bostadsrätt, körkort och fast jobb. Vi stannar här för jag börjar nästan gråta.

Körkort, jag ser svart.
Jag ser någonting för mig helt omöjligt, jag ser upp till alla andra som har det, jag ser mig själv på en bild under ordet PRESTATIONSÅNGEST.
Jag ser även en bild på mig själv under ordet FÖRNEKELSE. Jag vill inte ha körkort, behöver inte ha det, har inte råd att ha det, ELLER att ta det. Det finns alltså ingen anledning för mig att ta körkort?
Nu börjar jag snart att gråta igen. Jag skojar inte, det här med körkort är ett stort självförtroende-issue för mig. Lära sig skyltar, fickparkera, behålla lugnet, hålla hastigheten, backa (!!!), köra med medpassagerare....gaaaah.

JAG KAN JU FÖR FAN INTE ENS CYKLA I STAN!!!!!

Problemet är att jag inte är producerad till denna värld för att driva ett fordon framåt. Jag är livrädd, dålig och nervös bakom ratt.
Gud bockade endast i snowrejser och spark när han såg mina lemmar komma ut.

Ok, lugn och fin.

Ringde nyss min fem år yngre bror, jag bad att få låna hans teoriböcker. Bara det att min yngre bror har körkort och bil är som en stor jävla käftsmäll varje gång jag tänker på det.
Mamma: -"Men gumman du kan ju annat....
-Vaddå annat, sjunga O helga jävla natt på julafton inför släkten...det räknas inte fattar du inte det!!??? Allt som räknas är om man har körkort!! Handikappade människor har körkort, människor med damp har det, de som jobbar på ICA...alla!!

Kreativitet kan inte leva upp till makten av att inneha ett körkort det vet alla som är kreativa att man inte kan jämföra konstnärssjälar med akademiker!
Ja ni fattar liksom.

Well ni får väl följa min kamp om körkortet, tänkte att innan jag är trettio så.
Fan vad jag behöver en snus nu. Det här tar på mina krafter.

Note to self!

Sluta snusa

Sluta dricka alkohol i veckorna

Avänd inte h&m-kortet på ICA

Damsug minst en gång i veckan

Klipp dig inte

Play it cool

Bli helst inte kär i kärleken

Borsta inte tandköttet så överjävligt

Gör spontana saker som inte har konsekvenser

Sluta upp med att slicka vattenpasstantröv

Bli befodrad, hela tiden

Tänk på att du är snyggare idag än igår, och ännu snyggare imorgon

Ät lax, det är gott

Ha en katt


Ja det var väl allt för den här gången.