It´s due time!

Likt chokladbollen i tip top, likt snusen efter kaffet, likt pirret när det flirtas.
Hon är tillbaka, och jag bockar av en väldigt stor längtan i min lista.

A-K vs Martel på måndag. Våren kan börja!

Jag har svar på tal men...

..gubben säger ju aldrig nåt, men anyday now!!


Högt uppsatt person på jobbet stör sig på mina tubklänningar/tunikor/långa t-shirts med tights (heltäckande!!) under. Jag är helt säker på att han när som helst kommer att kläcka ur sig nåt gubbsjukt allternativt en tillsägelse i stil med att "du, den där klänningen var inte lång...för att vara på ett kontor..."

Jag: "Va tråkigt att du blir frustrerad, du får helt enkelt se det som en tröja då?"

En annan grej som jag har velat säga jättelänge nu är "Good plan, batman!"
Det studsar så skönt i munnen och känns lite vårigt. När ska man få tillfälle att säga det då? Inte för ofta och gärna i förbifarten. Skitsnyggt till kort skinjacka.

Den utan mc-knäppning i halsen såklart.

Ja det var väl allt för idag.
Blondie-over and out.

back to the roots

Jag har gått tillbaka till min ursprungliga hårfärg tillfälligt. Den jag hade som barn. Lintottsblont.

Men varför ser det så onaturligt ut?
Varför känner jag mig inte harmonisk, norrländsk och renad?
Nej, känner mer för att festa, låsa och larma stureplan vid fem.

Hur man angör en jävligt trist kväll.

Man börjar med att peppa upp sig själv inför en ensam kväll, köper en flaska vin, lite delikatesser på kosum. Vardagslyx helt enkelt.

För att sedan sätta sig bekvämt framför tv:n och hinna se de sista tio minuterna på Grey´s Anatomy, en rödgråten fulsnygg Meredith har ännu en gång kärat ner sig själv i någon ouppnåbar gift eller döende man. Hon sitter i baren trots en 24 timmars arbetsdag och är bitter på livet, surprise!

Sen svullar man i sig av godsakerna och tappar helt orken att göra de där sakerna man skulle... saker som att läsa, tvätta eller träna. Det skulle krävas ett tv:team och bästa sändningstid ala Anna Skipper för att få upp mig från där jag är nu. Jag är fast i soffan, med undantag för att kolla mobilen, idka nässpray och gå till datorn. Och så blir jag sur för att jag hela tiden ska vara nåbar.

Men så kommer ljusningen."Outsiders" på femman! Frustration byts ut till nöjet att få hänge sig åt andras missöden och sjuka läggningar. Men jag inser snabbt att jag istället känner mig illa tillmods över en danska som har som yrke att runka av män med downs sydrom.

Så jag lägger mig och läser. Boken om mannen som är notoriskt otrogen mot sin cancersjuka fru. Hon dör.

Min mage är nu så tung, av friterad fetaost, av vinet. Av andras problem och av absolut ingenting. Jag ligger tyst och tittar på mobilen som håller med, på det där träningsgummibandet jag en gång köpte som hänger på garderobsdörren. Det jag skulle använda varje dag. Orkar precis med att dra handen på datorn (touchpad), de är de gamla vanliga på msn. Tre är gröna. Marre: "är och handlar". Get a fucking life tänker jag.

Sedan talar tystnaden för sig själv.

they are becomming one of those...

Vad händer egentligen?

Här är jag i all min prakt, centralt boendes, med vin och mig själv i egen hög person. En vacker soffa med tillhörande fotpall, med möjlighet till komunikation via dator och telefon. Mindre än en minut till tunnelbanan.

Men okej, jag hör er. Mamma ska kolla på kungamordsdramat på svt, S ska sota, det ska nattas bebisar och labbas. Det ska gnistra och det ska tränas. Jo jag tackar ja.

Ni har just fått en label också, "one of those". Jag printar ut dem här på min labeldymo nu så ni kan hämta dem...när ni har tid alltså.

Btw. Jag återgår till sminket nu, så har jag i alla fall en vacker spegelbild att tala till i afton.

Face on, fasen off.

Söndagstemat är som vanligt: "inget viktigt men.."

Jag har sminkat mig sen jag var 13 år.
Det har blivit en självklarhet att sätta på sig ansiktet, jag är inte jag förns mejken är lagd. Har absolut inga problem med att gå osminkad, men det är inte så jag har levt de senaste 10 åren. Det är jag när jag är hemma och donar, segar eller är sjuk.
Men nu har jag börjat fundera på att lägga ner sminket, köra naturellt. Och anlednigen är faktiskt bara av ren lathet. Det är så jävla skönt att slippa få ont i ögonen framåt kvällen, eller när det rinner när det blåser, det är så skönt att kunna peta, och det är så fantastiskt underbart att slippa remova allt. Nu ska huden få andas och bli faboulus till våren och sommaren. och på fest är det så klart kaklat och spacklat som gäller. Jag menar herre gud, det är fortfarande jag som talar samt att rom skapades inte på en dag! För att jag inte ska gå back som fåfäng så får jag väl satsa mer på håret. Om man nu kan det.

Jag vet att J skrattar nu, förklarade mina planer för honom och responsen var "HAHAH jaha ännu en fas" Sen tog han mitt vattenglas och svalde nästan ett hårstrå. Ha, right back at you!

Och jag vet att min chef kommer att tro att jag är sjuk. En gång använde jag inte kajal vilket fick följden av att han trodde jag var förkyld?!!

Så imorgon har jag väl lepra då.

Jaja, jag försöker väl mig på den här fasen ett tag...det kan ju inte skada i alla fall, det värsta som kan hända är väl att jag råkar gå in i alla ex på en och samma dag.