Pssst.... nu ska jag snart in på ett VIM, very important meeting. Jag ska redovisa fakturor och knyta ihop säcken som det så käckt heter. Jag har sju feta mappar tretton notisar och åtta lösa blad framför mig. Jag har ont i magen. Detta är ett litet projekt jag fick i höstas and it all comes down to this.
Har ingen aning om vad jag ska säga förutom de förutsägbara och enkla och jag vet inte om det kommer att räcka med att se förstående ut, nicka, le och vara snygg. Det är på gränsen.
Har tänkt på att försöka inta en taggad "oops jag lär mig fortfarande-possition" och skylla alla misstag på det. Då är man ju fortfarande ambitiös liksom.
Ja det får bli den ambitiösa looken, är inte så inövad på den men det sitter bättre och bättre.

Ok, here comes nothing!

I love New York?

Making a mental note...

Fara långt här ifrån.

Jag ska till New York mina vänner och det finns inget som kan stoppa mig. Inte ens ett vackert byxtyg som ber på sina bara knän att jag ska finnas tillgänglig i Hornstull för nattliga nyp. Onej, jag ska ligga och lukta fisk tills i sommar, spara ut håret och hora ihop till en ansenlig sparkassa. Och ut ur det skall jag likt en ung Sandra Bullock iträda den svenska avundsvärda sparsmakade stilen och berätta vad less is moore egentligen innebär.

Tänk om jag stannar? Tänk om jag aldrig vill åka hem igen, tänk om jag äntligen hittat ett bättre ställe än hemma? Ja, tänk om aptiten är bättre där, meningen och sammanhanget.

Jag kanske traskar upp till The Times i ett par lågklackade Manolo Blahniks och lägger fram konceptet "Martel and the city". Eller så åker jag hem med hjärtat fullsmackat med cred, flärd och storstad. Jag älskar stad. Natur javisst, i form av parker med bänkar där man kan dricka sitt starbucks. Och jag får väl äta upp min hatt för att jag en gång försökte mig på det här med att leva upp till skogsmulle och hälsopedagog. Ett träd i veckan räcker gott.

"I love the city and i can´t have anyone talking shit about my boyfriend"