Jag var så duktig igår. jag drack bara ett glas rödvin, sen gick jag och la mig kl 23.00 och gick till jobbet. Japp, jobbar heeela helgen. Försöker verkligen hålla fokus och humöret uppe. Två dagar kvar innan mamsen flyttar. 6 månader har vi kånkat ihop nu. Det har varit myciket irritation och frustration och de sista nätterna har jag knappt klarat av att höra henne andas, stackarn! Men nu blir det alonetime i lägenheten så det står härliga till! Bara det inte blir för mycket :-/
C ska till kurdistan i 4 veckor, kommer bli så himla tråkigt. Och lite oroligt.
Är glad för hennes skull iofs.

Snart ska jag hem och mysa. Möblera om lite, läsa, baka, laga en god middag. Kolla på alla mina 380 kanaler som Com Hem tror att jag ska ha. Undra hur lång tid det tar innan de kommer på mig. Eller ännu värre, skickar en faktura.

Ok, ett meningslöst inlägg.

Min husläkare är HET!

Det är oerhört spänt i rummet, jag vet att han gör allt för att behålla sin professionalitet. Det lyckas. Förmodligen anstränger han sig inte, men jag kan väl få hoppas.
Men orden "du kan ta av dig din blus så ska jag lyssna lite på ditt hjärta" eller sättet han drog handen runt nacken och fram på halsen för att känna på min sköld körtel får han mig att glömma alla symptom. Allt annat är också glömt och förlåtet. Blus!!? Jag har ingen blus på mig, jag har en vit H&M-topp, men jag älskar att han väljer ordet blus. Det måste va en sexuell kod?! Nåväl.
Här är en man, smal, gänglig, seriös, smart och helt oberörd. Vacker.
Han frågar om kostvanor, alkoholkonsumtion och droger och jag försöker charma honom med att jag intar nässpray och snus. Funkar inte, han skrattar inte, han småler knappt. Blodtrycket är lågt, "typiskt kvinnligt" säger han. Ha!! Kvinnlig sa du, sexuella kod nr två.

Det är fruktansvärt möjligt att jag lever i en låtsasvärld, men låt så vara.

Jag går därifrån, jag biter ihop kinderna för att inte receptionsten ska se mitt finurliga fånleende. Jag glömmer att gå till provtagningen för blodprov. So what.

Blodprov kan jag ta någon annan dag. Idag är jag fånig och yr av spänningen i rum 703.

Kan någon stoppa det här tåget. Stanna en stund i alla fall. Låt mig få trumma på livets strängar, känna att jag bestämmer över dansen. Och inte för att vi ska överdriva, men iband, ibland önskar jag mig ett litet lyckorus. Och jag vet att det inte kan komma från er. Och jag kan gå med på det. Men allra mest, jag kan gå med på att få åka på ditt tåg ett litet tag.
Ge mig lite cred. Ge mig lite sött. Ett tag. Så går jag vidare sen.

Okej?