Jag trodde jag hade en 25 årskris, ja ni som känner mig har ju hört. Men nu när jag börjar inse att jag faktiskt är 25 och börjar bli ok med det, ja tro fan att det är dags att fylla 26 då!! Och det är ju faktiskt ännu värre, 26 är en så lummig ålder,
Vad gör 26-åringar? Det känns som att man antingen har det stadgat, äter tacos till melodifestivalen med familjen typ, eller så är man på jordenruntresa och har händerna fulla med hennatatueringar. Kan inte riktigt identifiera mig med något.
Nej, jag tycker 26 är väldigt diffust.
En grej är säkert, jag börjar bli gammalt ung.
Får ont i huvudet efter två glas rött, har slutat läsa cosmopolitan, börjat smörja in händerna, vill inte missa vädret på nyhetsmorgon, och har rödgrumliga ögon om jag sover mindre än 7 timmar per natt.
Är det 26?
Är det 26 att börja prenumerera på Family Living? Jag har gjort det Akå. Och tycker att det är "trevlig läsning" Bara det, bahabaha.
Jag måste ta tag i det här, eller rättare sagt, jag har börjat ta tag i det på riktigt, sova mera, dricka mindre, äta bättre.
En grej jag kör me med är att jag bara tar tio minuter på mig på morgonen, trot om du vill!
Jag häver ner sminket, tandborsten, hårsnoddar och hudkräm i stora väskan och så beger jag mig ut i den läskiga världen, ständigt denna rädsla att stöta på någon jag känner. Ty jag ser ju fortfarande ut som en nerdrogad hund i gryningstimman, med Metro som mitt enda vapen...den täcker förbaskat bra.
Idag kunde jag dock inte låta bli att begrunda varningstexten ovanför dörrarna på tunnelbanan. Är det 26? Alltså, kan någon reda ut begreppet.
Nödbroms: Om någon drar i nödbromsarna så stannar tåget, av säkerhet först vid nästa station.
Nödöppning: Dörrarna öppnas.
Vafan? Så om någon fastnad med ena huvudet innanför och jag drar i nödbromsen så stannar inte tåget förns vid nästa station. Av säkerhet??!!
Och om tåget inte stannar och jag drabbas av panik och vill hoppa av, så måste jag dra i nödöppningen tacka för mig, i farten??!
Make a mental picture, där sitter jag med grumliga ögon och öppen mun, metro halvt nerdragen och försöker reda ut begreppet "säkerhet på tunnelbanan".
2 kommentarer:
Märta.. Evelyns dotter Amanda här!
Jag har aldrig kännt igen mig mer än i din 26 års analys. Hade också 25 års kris, och alla bara skrattade och la huvudet på sned.
Men va fan? Hur jobbigt var det inte att inse att det helt plötsligt var sex år sedan man gick ut gymnasiet?? När det känns som max två?? Och nu 26..? Har ingen aning om hur jag ska förhålla mig, så jag löser mitt korsord OCH njuter av skräp-TV utan att ifågasätta..
Va skönt att höra att jag inte är ensammen!
Det är jäkligt tidsförödande och onödigt att krisa och jag tycker inte att någon annan i min situation och ålder behöver krisa...så it does´nt make sense! Det är väl det där att man jämför sig lite och känner att livet inte är för evigt.
Och våra framgångsrika mammor! Ej att förglömma.
Tycker du gör helt rätt i att inte ifrågasätta, jag ska nog komma dit så småningom också....
Skicka en kommentar