Spytt på en vägg? Nej

Kissat på dig när du var över 10 år? Ja

Förnekat förintelsen? VA? Nej

Följt "Skilda Världar"? Ja, slaviskt när det begav sig

Kommit på din mamma med att tjuvröka? Ha, nej.

Snott någons mobiltelefon? Ja

Varit medvetslös? Ja

Spytt i en krukväxt? Nej

Skjutit en älg? Nej

Gjort nåt du verkligen ångrar? Ja.

Röstat på Folkpartiet? Ja

Anmält dig på Arbetsförmedlingen? Nej

Fått jobb via Arbetsförmedlingen? Har någon fått det? Förutom S

Varit på anställningsintervju? Ja

Blivit full på ett släktkalas? Blitt full för att kunna gå på släktkalas snarare

Varit full på julafton? Alltid, det går fortare så.

Varit nykter på nyårsafton när du var över 15 år? Nej

Slagit sönder en TV? Nej, men två fjärrkontroller (iinan jag förstod att de går på batteri)

Prenumererat på Vecko-Revyn? Ja, två ggr.

Gått på Friskis & Svettis? Ja, går!

Hävdat att kvinnor inte kan köra bil? Nej, bara att jag inte kan.

Åkt ambulans? Tror inte det

Åkt in på akuten? Nej, men har alltid velat. DRAMA!

Gillat Take That? Såklart

Gjort nåt riktigt olagligt? Ja

Blivit ihop med nån du träffat på Lunarstorm? HAHA, nej.

Snytit dig utan näsduk på offentlig plats? Nej

Snytit dig i något annat än en näsduk? Ja, en gång var jag tvungen att snyta mig i en raggsocka.

Läst en roman av Ulf Lundell? Nej, eller? Jag blandar alltid ihop Jan Goillou och Uffe.

Läst på universitetet? Ja, en snabbis.

Färgat håret blått? Nej

Blivit polisanmäld? Nej

Slagit ner någon? Ja, min bror när jag var 14

Skämts över dina föräldrar? Är detta en fråga?

Skämts över din bästa kompis? Nej

Skämts över dig själv? Varannan dag

Hånglat med en brat? Aldrig

Spytt av dålig mat? JA

Tyckt att detta quiz skall avslutas nu? Nej, men jag antar att det är dags.

Fyller du ut tid på jobbet nu? Ja

Skrev du den näst sista frågan själv? Ja

Hejdå.

Jobbet...

Jag: Välkommen till ****

Han: Ja hejsan, jag skulle vilja bli kopplad till Utlösningen, tack.

Jag: Utlösningen?

Han: Ja, har ni någon som kan hjälpa mig med utlösningen?

Jag: Eeeh... Ett ögonblick.

* Jag samlar mig och fortsätter*

Jag: Jag vet inte riktigt om du har kommit rätt...

Han: Vart har jag kommit då?

Jag: Ja, inte till Utlösningen i alla fall, det här är ****

Han: Så du menar att ingen kan hjälpa mig med utlösningen på ert företag??

Jag: Jag är rädd för det... vilken avdelning menar du egentligen?

Han: De som obmesörjer utlösningen. (Låter irriterad)

Det här är alltså inte ett skämt....

Jag: Jag är ledsen, vi kan nog inte hjälpa dig med utlösningen.

Han: Hepp, ok tack hej.

Jag: Eh, eh..lycka till!


Känner mig fortfarande brydd...

Då går vi...

En natt låg jag på magen i min egen ångest. Den ena handen omfamnade kudden, och de två skulle komma att mötas på undersidan. De omfamnade varandra och jag tänkte, det är bara vi. Alltså jag.
Monologen fortsatte.
Vi kommer att möta världen och försöka leva med den. I perioder kommer vi göra lyckade val, vi kommer känna oss starka och oslagbara. Känslan av att vi står enade och att ingen kan skilja på oss växer sig fast, tills något kapar mina händer itu. Men kom då ihåg att lägga dig på mage och låta händerna mötas under kudden, håll i och rid igenom.
Den där känslan av att något vänt mig ut och in och att hela världen är salt och jag ett stort sår kan ingen rädda mig ifrån. Det kan bara jag.
En ensamhet så stor att jag pumpas utåt från innåt vid blotta tanken.

Det är konstigt att någon annan kan komma att dölja så mycket av ens rädslor när samma någon kan vända en ut och in. Vad är sanning och vad är lögn. Ingenting. Och ungefär ingenting är vad som borde beröra mig och jag skulle gå och tänka på det här hela dagarna. Det går ju inte.

Så vi lever på nu. Och möts under kudden.
Du är samma människa som igår, men kanske inte som imorgon. Men inte är du sämre, snarare mera, närmare och visare.

Vi möts under kudden och håller om varandra, påminner varandra.