Fiffi?

Det här med att namnge saker och ting är ju löjligt roligt.

Allt nytt ska in för scanning och namnges. Pojkar får nicknames, och så även soffor, datorer och lägenheter. Det lutar åt att hela min svenska snart är utbytt till denna interna varumärkning.
Och det är ju inte bara jag som håller på. Jag tänker på alla orkaner och stormar som de senaste åren har fått en hel uppsjö (ha-ha) av nördsöta namn, norska meteorologiska institutet tex namnger i stort sätt alla extremväder och det var tydligen de som namngav våra stormar, ni minns väl Per och Gudrun. Låter ju som två bohemiska fritidspedagoger med utsvängda brallor, i love it!

En lista över namn som används sätts upp i förväg, och den vakthavande meteorolog som utfärdar varningen för extremt väder plockar helt enkelt nästa namn på listan. Och det går i bokstavsordning, och vartannat namn är kvinnligt, vartannat manligt.
Jag kanske skulle bli norsk vakthavande meterolog? "Ronny-regnet hotar oss i nordöstra svealand medans Håkan fortfarande drar in över väst. Under natten lurar Fiffi och Maggan strax under molnigheten men eftersom Micke ligger som ett mörkt täcke över Dagmar så blir det relativt lugnt och temperaturen kommer att ligga strax över nollsträcket." EY?!

Fantastiskt fyndigt, och vilken avdramatisering sedan! Och det är lite det som jag tror är grejen med att namnge saker som redan har namn.
Om man är jättekär så är det väldigt effektivt att direkt sätta namnet Börje eller Korven på vederbörande. Då lägger man liksom lite band på sig själv. Ett projekt som känns överväldigande blir genast mer lätthanterligt om du kallar det för Janne eller Kåldolmen.
Sen kan man piffa till fina saker i hemmet med ett litet nickname också. Min soffa heter ju Gregory och min kommande lägenhet Elaine.

Jag är på inget sätt en expert på att vara namngivare i det långa loppet, ty det är lika viktigt att svänga sig naturligt med nya namn som det är att hitta på dem. Uffe min kompis säger Russin-disco om Äldre som festar (typ Silja Line tillställningar), och Bengt om öl. Och han gör det lika naturligt som nyhetsuppläsaren som inte rör en min när hon förklarar hur mycket skog Stormen Gudrun har skövlat.

Mer nicknames åt folket, jag tror vi begöver det! Nu ska jag ut i det klara krispiga vintervädret utan snö. Vi kan kalla henne Penny. Penny låter ju otroligt krispigt.

Jag vet att mitt bloggande har haft en lågsäsong de senaste inläggen. Beror mycket på att götgatan 2008 redan är klart för min del, ny lägenhet är klart för min del. Och en hel del rynkor i pannan för andra saker lagt min kreativitet på hyllan. Men det betyder inte att jag glömt götgatan 2008 för det! Det kommer, jag lovar! Själv har jag kört en genväg och nojat mig till en exemplarisk vikt och det vet ju alla att det inte är hållbart i längden.
Det har varit lån, det har varit sjukt många extrapass (20 på en månad!) för att lägga undan pengar till sweet elaine. Det har varit en del tankeställare och livsval också.
Men i alla fall. Bort med allt tjafs och till det konkreta. Det som finns är en fin lägenhet som med största sannorlikhet är min om två månader, det som finns är lilla gubben i två månader till, dvs leva i nuet för, lilla gubben och jag kommer aldrig att leva ihop så som vi gör nu. Det som verkligen verligen finns är S. Tänk hur många huvudbryyyn jag lagt i knät på henne, och hur hon alltid lyckas lägga skulden på allt annat än mig, och så känns det bra. Som att vaggas in i tvåsamheten i ensamheten. Lite förhoppningar och mycket bitterhet. Och så förhoppningar igen. Alltid ordet förhoppningar innan punkten är satt. Och alltit, "det kommer att bli bra, du är bäst" innan punkten är satt. Och så många "varför kan det inte bara vara lätt"??

Det kan inte bara vara lätt, och jag vet att både du och jag är lite rädda för att det skulle vara lätt. För vår skull. Men jag har ju sagt att det finns annat att vara bekymrad över då, så jag är inte orolig. Vi kommer alltid att vara förberedda, rädda och fladdriga. Men det är alltid bra, innan vi sätter punkt.

Trygghet på telefon, i verkligheten och framför allt i nuet.

S betyder Sara, och Sara är liksom bara. Bra.

Det rimmade inge vidare.

Jag googlar på nervös, för nervös är vad jag är i dessa dagar. Det är mycket nu.


Hittade bästa tricket!

Man fokuserar på sin känsla, och försöker kommma på vart i kroppen nervositeten sitter. Är det i benen, i armarna, bröstet eller i magen? (I magen såklart, och lite i bröstet.)

Ok, sen ska man lokalisera rörelsen av nervositeten i kroppen, rör det sig runt runt, uppåt, eller neråt?

Lägg nu handen på känslan, ta ut den och vänd den upp och ner. Stoppa sedan in den igen och rör nervositeten åt motsatt håll! Dvs om nervositeten rör sig uppåt i magen så stryker du handen neråt. I ca en minut.

Tills någon på jobbet kommer på dig med att göra dessa suspektaq rörelser. Som i mitt fall idag.

Men det funkar faktiskt lite!