Det är inte lätt att vara stark alla gånger. Det är inte lätt att hålla jämn nivå och följa planen som en gång lät så självklar och lätt. Den inre styrkan är en färskvara som behöver matas och vattnas. Från dig själv och från andra.
Och andra kan göra dig svag, knäsvag och hjärtesvag. Det som en gång var tänkt att sägas, som kändes så rätt och mottagligt framstår plötsligt som en enmansmonolog där priset inte är något annat än stoltheten över att ha fullföljt det man en gång bestämde, det som nu känns så tafatt. Du står där själv och utdelar ovationerna. De mynnar ut i tomhet.
Mottagandet är kanske ett "Jaha", i bästa fall.
Men jag säger dig S. Att det är inte så bara, det är ett stort BARA som lyfter upp dig och tar dig över och upp till andra nivåer. Det är självinsikt och det är styrka.
Att göra det man inte riktigt vågar och det som känns som en enmanspjäs är egentligen så mycket mer, priset kommer ut på andra sidan, om en liten stund. Och då finns jag här. Innan, i mitten och Efteråt. Hela tiden typ.
Love all over youre face.
/m
