Detox och uppmuntran

NU blev jag allt lite till mig.

Skulle som vanligt gå in på min blog och råkade då skriva in adressen i google-fältet, varpå jag sökte på min egen blogg. Varpå jag såg att folk skrivit om MIN blog i sina bloggar!? Typ.."här är en blog som jag tycker är läsvärd"
Dra mig baklänges! Här tror jag att denna sida är ett enda dravel av självömkan och egocentriskt runkande. Jag raderade till och med två års skrivande när jag kände att det blev för påtagligt.

The tabels have turned! Här ska jädra mig självömkas och dravlas, här ska förbättras och inventeras. Jag ska skriva och ni ska få läsa.

Konstigt bara att ingen kommenterar, men iofs..jag läser dagligen samma bloggar utan att skribenten i fråga har en aning om det.

Ok nog om det, men uppmuntrande till en själ som trodde hon ropade ut i tomma intet.

Måste egentligen sova, imorgonbitti har jag klass. Vattengympa med överklassdamer som förväntar sig en hälsosam instruktör som just hällt i sig ett glas vin, ätit en chokladkaka och snusat upp dosan.

Men det var ju imorgon jag skulle börja detoxa.

Jag är bakfull. Hormoniellt bakfull. S förklarade hur det ligger till.

Att det ska vara så jävla svårt att skärpa sig med det som man vet får en att må dåligt.

Tobak, alkohol och fel mat.

Det är ju liksom en så stor del av det roliga i livet.
Men nu måste jag faktiskt göra en kraftansträngning, en riktig.

För annars sittar man som ett kolli med tryck i skrinet, dålig uppfattningsförmåga och låg meningsfullhet.

Och det är ju inte så jag vill jobba, inte alls.

Jag börjar imorgon, en lördag! Jag gör ju ändå ingen skillnad på vardag och helg.

I will keep u posted. Love

Pragmatisk

Igår besökte jag A. Det är en av få som det aldrig känns konstigt med, det kan kännas på många sätt..men aldrig ångest. Efter ett par år nu börjar jag dessutom lyckas komma ur mitt skal. Kaffe, tobak, en dator och mänsklig värme. Jag behövde det, jag behövde okonstlat.

Shit det är för mycket insikt för att den här bloggen skall kunna fortsätta som "lättsam". Whatever!

Idag är jag som jag oftast är med för lite sömn och vatten. Rödögd och introvert. Men på något sätt ändå fridfull. Det är som att någonting har släppt, som att jag vill gråta och skrika ut till alla jag haft salta sår till, att "jag är ok"...som Carrie...."don´t worrie, i will be fine, i am fine!"

Men så vet jag också att jag kommer att bli ofine om ett tag, men så är det ju. Inget är konstant, men tillslut så blir man fine igen. Salta sår slickas rent, man blir äldre och hårdhudad. Och man vet vad som räknas.

Pretantiöseripretantiösera....men huvudsaken att man mår bra!

Nu väntar en timmas vila och sen öl med S. Up!

Skorpor och frukt?

Skorpor och frukt.

Hur fan kan man gilla skorpor? Kardemummaskorpor, fullkornsskorpor, veteskorpor... Jag har verkligen svårt att tro att någon på allvar avnjuter en skorpa. Skorpor är snarare ett substitut för ingenting till kaffet, orala behovet-mat. På jobbet är det ofta gnäll om att skorporna är slut, eller att frukten är slut.
Jag tycker det är helt värdelöst att sätta i sig frukt och skorpor. Ett, de innehåller inte tillräckligt mycket socker och fett för att utgöra någon njutning. Och det är väl just därför som folk hetsäter detta mellan måltiderna på jobbet. Två, varför använda tråkig mat som bukfylla när man kan spara plats åt ett litet vaniljhjärta?

Hur ofta ska jag behöva säga att det inte är VAD du äter som spelar roll, det är HUR MYCKET.
Så sluta stressäta och börja njuta.

...ey?