Söndag kväll och jag har inget annat för mig än att tänka tillbaka på min småkriminella bana.

När jag var 10 år snattade jag allt från torrfoder till duschkräm. Jag blev påkommen, men ingen anmälan gjordes. Det var en fas liksom och jag var i dåligt umgänge.

Vid 15 års ålder lånade jag Strindbergs Röda Rummet till ett skolarbete och lämnade aldrig tillbaka boken. Jag tappade bort den. Fick tio påminnelser och har sedan dess aldrig vågat låna böcker på stadsbiblioteket. Nu har det slutat skicka påminnelser, men jag kan fortfarande känna rädslan av att kronofogden en dag ska stå utanför min dörr.

Jag har snott ett glas på en restaurang med väldigt dålig service, samt ett askfat för snus. Det går nästan under den underbara kattegorin missförstå-sno. Dvs anta att det ingår.

Jag har ca fem teskedar och fyra gafflar hemma som jag är säker på tillhör jobbet. Det är dock ingen medveten stöld, och det ska lämnas tillbaka. Men mest för att det inte matchar mina övriga bestick.
Därtill har jag även ett litet paket salt som jag med säkerhet vet att jag inte köpt på egen hand.

Vi har ingen pappersåtervinning i huset så ibland har det hänt att jag bara ställt ut kartonger på innergården i förhoppning om att det ska förmulta av sig själv i regnet.
Jag vet att det är hemskt, men jag brukar tänka på att jag förmodligen minimerar branfaran?

Det var längesen jag köpte toapapper.
Men jag menar, vissa toaletter har ju bara för mycket rullar. Det är en estetisk åtgärd att fördela dem jämt.

Jag vill tillägga att jag inte ger mig på enskilda personer eller handikappsorganisationer. Jag är inte heller snål utan helt enkelt lite småkriminell.

Det låter sjukt trendig. Och ni hörde det hos mig först som vanligt.