Fiffi?

Det här med att namnge saker och ting är ju löjligt roligt.

Allt nytt ska in för scanning och namnges. Pojkar får nicknames, och så även soffor, datorer och lägenheter. Det lutar åt att hela min svenska snart är utbytt till denna interna varumärkning.
Och det är ju inte bara jag som håller på. Jag tänker på alla orkaner och stormar som de senaste åren har fått en hel uppsjö (ha-ha) av nördsöta namn, norska meteorologiska institutet tex namnger i stort sätt alla extremväder och det var tydligen de som namngav våra stormar, ni minns väl Per och Gudrun. Låter ju som två bohemiska fritidspedagoger med utsvängda brallor, i love it!

En lista över namn som används sätts upp i förväg, och den vakthavande meteorolog som utfärdar varningen för extremt väder plockar helt enkelt nästa namn på listan. Och det går i bokstavsordning, och vartannat namn är kvinnligt, vartannat manligt.
Jag kanske skulle bli norsk vakthavande meterolog? "Ronny-regnet hotar oss i nordöstra svealand medans Håkan fortfarande drar in över väst. Under natten lurar Fiffi och Maggan strax under molnigheten men eftersom Micke ligger som ett mörkt täcke över Dagmar så blir det relativt lugnt och temperaturen kommer att ligga strax över nollsträcket." EY?!

Fantastiskt fyndigt, och vilken avdramatisering sedan! Och det är lite det som jag tror är grejen med att namnge saker som redan har namn.
Om man är jättekär så är det väldigt effektivt att direkt sätta namnet Börje eller Korven på vederbörande. Då lägger man liksom lite band på sig själv. Ett projekt som känns överväldigande blir genast mer lätthanterligt om du kallar det för Janne eller Kåldolmen.
Sen kan man piffa till fina saker i hemmet med ett litet nickname också. Min soffa heter ju Gregory och min kommande lägenhet Elaine.

Jag är på inget sätt en expert på att vara namngivare i det långa loppet, ty det är lika viktigt att svänga sig naturligt med nya namn som det är att hitta på dem. Uffe min kompis säger Russin-disco om Äldre som festar (typ Silja Line tillställningar), och Bengt om öl. Och han gör det lika naturligt som nyhetsuppläsaren som inte rör en min när hon förklarar hur mycket skog Stormen Gudrun har skövlat.

Mer nicknames åt folket, jag tror vi begöver det! Nu ska jag ut i det klara krispiga vintervädret utan snö. Vi kan kalla henne Penny. Penny låter ju otroligt krispigt.

Jag vet att mitt bloggande har haft en lågsäsong de senaste inläggen. Beror mycket på att götgatan 2008 redan är klart för min del, ny lägenhet är klart för min del. Och en hel del rynkor i pannan för andra saker lagt min kreativitet på hyllan. Men det betyder inte att jag glömt götgatan 2008 för det! Det kommer, jag lovar! Själv har jag kört en genväg och nojat mig till en exemplarisk vikt och det vet ju alla att det inte är hållbart i längden.
Det har varit lån, det har varit sjukt många extrapass (20 på en månad!) för att lägga undan pengar till sweet elaine. Det har varit en del tankeställare och livsval också.
Men i alla fall. Bort med allt tjafs och till det konkreta. Det som finns är en fin lägenhet som med största sannorlikhet är min om två månader, det som finns är lilla gubben i två månader till, dvs leva i nuet för, lilla gubben och jag kommer aldrig att leva ihop så som vi gör nu. Det som verkligen verligen finns är S. Tänk hur många huvudbryyyn jag lagt i knät på henne, och hur hon alltid lyckas lägga skulden på allt annat än mig, och så känns det bra. Som att vaggas in i tvåsamheten i ensamheten. Lite förhoppningar och mycket bitterhet. Och så förhoppningar igen. Alltid ordet förhoppningar innan punkten är satt. Och alltit, "det kommer att bli bra, du är bäst" innan punkten är satt. Och så många "varför kan det inte bara vara lätt"??

Det kan inte bara vara lätt, och jag vet att både du och jag är lite rädda för att det skulle vara lätt. För vår skull. Men jag har ju sagt att det finns annat att vara bekymrad över då, så jag är inte orolig. Vi kommer alltid att vara förberedda, rädda och fladdriga. Men det är alltid bra, innan vi sätter punkt.

Trygghet på telefon, i verkligheten och framför allt i nuet.

S betyder Sara, och Sara är liksom bara. Bra.

Det rimmade inge vidare.

Jag googlar på nervös, för nervös är vad jag är i dessa dagar. Det är mycket nu.


Hittade bästa tricket!

Man fokuserar på sin känsla, och försöker kommma på vart i kroppen nervositeten sitter. Är det i benen, i armarna, bröstet eller i magen? (I magen såklart, och lite i bröstet.)

Ok, sen ska man lokalisera rörelsen av nervositeten i kroppen, rör det sig runt runt, uppåt, eller neråt?

Lägg nu handen på känslan, ta ut den och vänd den upp och ner. Stoppa sedan in den igen och rör nervositeten åt motsatt håll! Dvs om nervositeten rör sig uppåt i magen så stryker du handen neråt. I ca en minut.

Tills någon på jobbet kommer på dig med att göra dessa suspektaq rörelser. Som i mitt fall idag.

Men det funkar faktiskt lite!

Spytt på en vägg? Nej

Kissat på dig när du var över 10 år? Ja

Förnekat förintelsen? VA? Nej

Följt "Skilda Världar"? Ja, slaviskt när det begav sig

Kommit på din mamma med att tjuvröka? Ha, nej.

Snott någons mobiltelefon? Ja

Varit medvetslös? Ja

Spytt i en krukväxt? Nej

Skjutit en älg? Nej

Gjort nåt du verkligen ångrar? Ja.

Röstat på Folkpartiet? Ja

Anmält dig på Arbetsförmedlingen? Nej

Fått jobb via Arbetsförmedlingen? Har någon fått det? Förutom S

Varit på anställningsintervju? Ja

Blivit full på ett släktkalas? Blitt full för att kunna gå på släktkalas snarare

Varit full på julafton? Alltid, det går fortare så.

Varit nykter på nyårsafton när du var över 15 år? Nej

Slagit sönder en TV? Nej, men två fjärrkontroller (iinan jag förstod att de går på batteri)

Prenumererat på Vecko-Revyn? Ja, två ggr.

Gått på Friskis & Svettis? Ja, går!

Hävdat att kvinnor inte kan köra bil? Nej, bara att jag inte kan.

Åkt ambulans? Tror inte det

Åkt in på akuten? Nej, men har alltid velat. DRAMA!

Gillat Take That? Såklart

Gjort nåt riktigt olagligt? Ja

Blivit ihop med nån du träffat på Lunarstorm? HAHA, nej.

Snytit dig utan näsduk på offentlig plats? Nej

Snytit dig i något annat än en näsduk? Ja, en gång var jag tvungen att snyta mig i en raggsocka.

Läst en roman av Ulf Lundell? Nej, eller? Jag blandar alltid ihop Jan Goillou och Uffe.

Läst på universitetet? Ja, en snabbis.

Färgat håret blått? Nej

Blivit polisanmäld? Nej

Slagit ner någon? Ja, min bror när jag var 14

Skämts över dina föräldrar? Är detta en fråga?

Skämts över din bästa kompis? Nej

Skämts över dig själv? Varannan dag

Hånglat med en brat? Aldrig

Spytt av dålig mat? JA

Tyckt att detta quiz skall avslutas nu? Nej, men jag antar att det är dags.

Fyller du ut tid på jobbet nu? Ja

Skrev du den näst sista frågan själv? Ja

Hejdå.

Jobbet...

Jag: Välkommen till ****

Han: Ja hejsan, jag skulle vilja bli kopplad till Utlösningen, tack.

Jag: Utlösningen?

Han: Ja, har ni någon som kan hjälpa mig med utlösningen?

Jag: Eeeh... Ett ögonblick.

* Jag samlar mig och fortsätter*

Jag: Jag vet inte riktigt om du har kommit rätt...

Han: Vart har jag kommit då?

Jag: Ja, inte till Utlösningen i alla fall, det här är ****

Han: Så du menar att ingen kan hjälpa mig med utlösningen på ert företag??

Jag: Jag är rädd för det... vilken avdelning menar du egentligen?

Han: De som obmesörjer utlösningen. (Låter irriterad)

Det här är alltså inte ett skämt....

Jag: Jag är ledsen, vi kan nog inte hjälpa dig med utlösningen.

Han: Hepp, ok tack hej.

Jag: Eh, eh..lycka till!


Känner mig fortfarande brydd...

Då går vi...

En natt låg jag på magen i min egen ångest. Den ena handen omfamnade kudden, och de två skulle komma att mötas på undersidan. De omfamnade varandra och jag tänkte, det är bara vi. Alltså jag.
Monologen fortsatte.
Vi kommer att möta världen och försöka leva med den. I perioder kommer vi göra lyckade val, vi kommer känna oss starka och oslagbara. Känslan av att vi står enade och att ingen kan skilja på oss växer sig fast, tills något kapar mina händer itu. Men kom då ihåg att lägga dig på mage och låta händerna mötas under kudden, håll i och rid igenom.
Den där känslan av att något vänt mig ut och in och att hela världen är salt och jag ett stort sår kan ingen rädda mig ifrån. Det kan bara jag.
En ensamhet så stor att jag pumpas utåt från innåt vid blotta tanken.

Det är konstigt att någon annan kan komma att dölja så mycket av ens rädslor när samma någon kan vända en ut och in. Vad är sanning och vad är lögn. Ingenting. Och ungefär ingenting är vad som borde beröra mig och jag skulle gå och tänka på det här hela dagarna. Det går ju inte.

Så vi lever på nu. Och möts under kudden.
Du är samma människa som igår, men kanske inte som imorgon. Men inte är du sämre, snarare mera, närmare och visare.

Vi möts under kudden och håller om varandra, påminner varandra.

Hann jag någonsin njuta och tycka om dig så mycket som jag hade planerat?
Allt jag ordnat och tänkt, den inhägnade stoltheten som skulle komma. En fin liten vän att hålla i handen, i blåst och kyla skulle du komma att värma mig. Och alla gånger jag frös så glömde jag att du skyddade mig. Vi tänkte framåt, vi tänkte aldrig på just nu. På att man kunde tända ljus och vara nöjd med det lilla. Men du ska veta att jag tycker om dig, lilla lilla etta. Nu har vi några månader kvar, och även om vi ska lämna varandra så vill jag bara vara med dig den sista tiden. Tack för allt damm, allt oisolerat ljud, den äldsta dörren i världen och den trånga duschen. Tack för unken stank och hål i väggen. Du är den bästa ettan någonsin. Vi kommer att mötas igen, men du kommer aldrig att bli så fin som du är nu. Tänk att du skulle få bära en tre-sittssoffa, cashmerefiltar och ittla-vinglas. Jag önskar dig all välgång, förhoppningsvis en helrenovering, och mycket sex i vardagsrummet. Hej då lilla gubben. Och hej Hägersten!

Götgatan 2008 del 2!

Hur går det med Götgatan 2008 mina vänner?

Okej, man trillar dit, nallar på nåt olämpligt och känner att man likväl kan hetsäta sig genom fasen eftersom man ändå har misslyckats med sin karaktär. Men icke!
I Götgatan 2008 betyder nederlag=fortsättning. Jag kan inte hålla på att kontrollera era misstag men jag kan få er på banan igen! Okej, så första veckan gick sådär, ger man upp för det? Sover Dolly Parton på mage??

Som de säger. Man tar sig ett återfall, man får dem inte. Och nu är det du som ser till att sätta dig rätt på banan igen för ingen annan kommer att släpa dig dit. Ja, jag är god, jag tillåter misstag, men inga ursäkter, inge jävla gnäll. Ren och skär devotion vill jag ha! I gengäld kommer här några tips som kommer att hjälpa dig på vägen uppför Götgatan 2008.

1. Ät mat som du bajsar mycket och bra av. Exempel på sådan mat är, linfrön, torkad frukt, fiberberikat bröd, fullkornsprodukter, baljväxter så som böner. Försök att lev ett avslappnat liv som främjar bajsväsendet.

2. Drick kaffe, det mättar och gör dig lite speedad....med andra ord, du förbränner.

3. Håll din mentala bild vid liv, förnya den ibland rent konkret med hjälp av bilder och nerskrivna budskap och mål, googla på fina sommarkläder som du bör vara minst fem kilo lättare i.

4. Inse att du gott och väl duger precis som det är nu, allt annat är ett sort plus! Om du accepterar din nuvarande situation så kommer du att klara detta mycket bättre. Misstaget jag gör är att jag tror att jag är smalare än vad jag gör (Jag har en mycket god om kanske för god självbild), så sen när jag väl ser mig på bilder eller tvingas konfronteras med verkligheten blir målet sååå mycket längre bort.

5. Loveboosta dig själv, unna dig själv tulpaner, nytt läppglans, take away kaffe på promenaden. Behandla dig själv som att du var värd att få bli den du vill vara!

6. Jag tänker inte säga ta trapporna istället för hissen. Jag säger, ät lite mindre istället. Lathet är inte alltid en synd.

7. Fokusera inte så mycket på mat, skaffa andra projekt. Eller bli kär, olyckligt kär, dejta flera, grubbla och stressa. Det låter ju helgalet, men jag loosar flera pannor i veckan på sånt, sen kan man ju fråga sig om det är sunt eller inte?

8. Jag vet att det snackas mycket om yta och framgång, att det går hand i hand. Men till 50% ligger framgången som kommer av utseendet i att bäraren är medveten och i fas med sig själv.

9. Sötsugen? Micra skumbananer på tio sekunder och ät med gaffel, är du kåt äter du med fingrarna.

10. Hur mycket vill du gå där?

Götgatan 2008. Vecka 1 är avklarad. Skriv och berätta hur det går!

Saknade vinterland

Klockan är 08.43 den 11 januari. Jag har redan börjat längta till våren.
Igår natt låg jag och tänkte på den riktiga vintern, då snö var så självklart och kylan gjorde det omöjligt att vara vacker utomhus. Men vad spelade det för roll, det fanns annat att hänge sig åt. I alla nedförsbackar slirade man i sina graningestövlar, vi red på nordsvenskar och åkte spark till skolan. Jag och min bror kunde hoppa från balkongen ner i snödrivorna och pappa var tvungen att ta snöslungan för att kunna ta bilen till jobbet. När jag gick till Ida efter fritids snöt jag in, snoret frös till is och himmelen var becksvart. Redan från kl fyra på eftermiddagen. Vi höll till i upplysta hobbyrum eller gjorde snöänglar. Ida slickade sig alltid om munnen två varv utan att förstå att läpparna bara blev torrare av det. Och Hanna bad mig alltid sluta säga "Herre Gud", hon påstod att det var onödigt att kalla på gud i onödan. Där låg vi omhuldade av bävernylon och faktiskt värmande snö, försökte leka tre. Det gick aldrig bra. Oftast var det bara Ida och jag. Hennes mamma följde ibland med mig hem, det var en sträcka på tio meter och vi skiljdes åt utanför Rune.
Hon vinkade av mig och stod kvar en stund ty jag var alltid lite mörkrädd, precis som idag. Jag vände mig om i min stora pälsmössa, en sån man knäpper under hakan..och hon stod alltid kvar. Det är ett ganska starkt minne, för ett hem blev till ett annat, fyllt av kärlek båda två men ack så olika.
Aldrig att jag hann längta efter våren, för det tog tid för snön att smälta bort. Men när det ljusnade kom gräset grönare än någonsin. Och ljuset, det norrländska ljuset förlät allt gånget.
Det är morgon den 11 januari, jag ser grått gräs längre fram, och jag längtar redan efter grönt.

Under uppbyggnad!

Okej, förklaring är överflödig. Magen är detsamma.
Misstolka mig nu inte och börja tjafsa om att jag gnäller över spilld mjölk eller saker som nojor och ätstörningar. Det här handlar om ett helt vanligt svenneprojekt.
Beach 2008. Fast för mig handlar det mer om Götgatan 2008. Jag går oftare där i snygga outfits än trippar runt i bikini på sveriges stränder. Jag vet inte ens vart man kan bada i Sthlm utan att få båtmotor-olja eller alger på sig.
Så lets Götgatan 2008 begin!

Hur gör vi?

Vi äter gott och fett men måttligt, mycket måttligt. En frukost kan absolut bestå av vitt bröd med extrasaltat bregott, men då är det EN macka som gäller.
Vi snusar och dricker rödvin, där behövs ingen måtta. Knappt några kalorier. Men bara för att man ska orka träna så drar vi ner vinkonsumtionen en aning.
Ingen mat efter kl 19.00. Kanske ett av det viktigaste momenten.
Massa gympa och annan motion, promenader med bra musik i lurarna. Det måste vara roligt. Man unnar sig alltid ett glas vin efter träningen samma kväll. Belöning är viktigt.
Belöning sker också i form av fåfänga. Tillåt dig att bli extra fåfäng, färga håret och rita upp snygga klädkombinationer i block. Go nuts! Sålänge du inte nallar i kylen.
Sockerärtor är gott! Make a mental note.
Bli under inga omständigheter proppmätt, vi jobbar mycket med ordet "nöjd" Och nöjd är en känsla som behöver en extra tanke eller två innan du bestämmer dig.
Jag är inte så mycket för godis så det kommer att slopas helt.
Ingen våg, eller jo...en gång i månaden...men inte förns man känner att det första kilot lossnat. Vi ska inte bli knäppa, vi ska hålla fokus därför är det också viktigt med ett realistiskt mål. Jag vill bli lite lättare och himla mycket starkare. Synligt.
Den mentala målbilden är långt hår, snygg sommarklänning och gåendes på Götgatan.

Skriv upp er i kommentarsfältet så lovar jag att peppa er och mig själv veckovis.
Jag kan allt om det här.

yours truly.

Torbjörn and the citizens!

Min kära kollega har plötsligt bestämt sig för att dyka upp och jobba några ströpass då och då. Hoppas hon inte sliter ut sig bara, hon har redan klagat på slitna armbågar? Människan har varit julledig i tre veckor!
I alla fall, denna sporadiska avlösning ger mig faktiskt några extra timmar på egen hand vilket jag som utlovat börja spendera på hälsan 2008. Jaharå, igår stegade jag in på friskis och svettis, med noll prestige men med stora förhoppningar om att ändå vara snyggast där. Katjing, stämde såklart.
Väl i kassan sa jag att jag ville ha ett årskort med autogiro, det gjorde en kreditupplysning på mig och ville att jag skulle fylla i en himlans massa papper. Jag menar, hur komplicerat kan det va? "Ja friskis, jag lovar at inte idka bedrägeri mot er fantastiska verksamhet för allmänheten." Sen frågar kassörskan vilken årsinkomst jag har, haha....jag räknade där och då ut att den bör ligga på ca 250 000. Mellan tummen och pekfingret såklart. Jag menar, om jag skulle jobba mina nio timmar om dagen och ta varenda fittpass som kom i min väg, aldrig vara sjuk eller ha semester. Då skulle jag inte ha behövt känt att det var den vitaste lögnen i manna minne. Men nu var det så, och friskis litar på folk. På friskis är man ärlig, satt och präktig. Hur kunde hon gå på det?

Jag började lägga märke till en adoptivmammas fuktiga flämtningar i min nacke där jag stod med alla mina papper, hennes kinesiska söta odågor ville gå till lekrummet och mamman hade tänkt att trycka in ett medelpass i sitt förmodligen tighta schema. Maken till irriterande blickar får man leta efter! Hon stönade och pustade, tittade på mig som att jag bar på pesten. Eller förmodligen var det den där blicken som säger "lilla gumman, jag är mamma och har förtur...flytta ditt beniga ärsle så jag kommer fram och förbi." Im telling you!.
Men jag som sett alldeles för mycket på sex and the city det senaste månaderna intog genast rollen som Samantha och skrev mina underskrifter långsammare än någonsin.

Sen var det dags för medelpass med Torbjörn. Jag satt bland de andra fula, korta och satta. Ok, några tighta fotbollstjejer med stora pärlörhängen fanns förvisso. Där och då fick man helt enkelt köra på rehab-atityd. Jag gör det ibland, om man känner att man inte passar in, eller är för bra för lokalen så låtsas man helt enkelt att man blivit påkörd av en bil eller voltat i skidbacken, och nu är det dags för lite billig träning för att stabilisera upp musklerna. Där och då funderade jag också på vem den där Torbjörn var, vilken man i 35 års åldern kör medelpass i röda cyckelbyxor klockan tre en måndag? Vad han han råkat ut för, kan man undra?

Sen kom en lång ranglig man i 70 års åldern iklädd senapsbruna akrylliknande chinos med pressveck (ni vet pensionärstyger är tunga och statiska, aldrig bomull).
Därtill hade han en röd friskiströja och bruna ecco-skor. Han var flint med undantag för sporadiska hårfläckar, ja han såg ut som en söt korsad rashund. Min fasa över hur långt friskis dragit det här med "träning för alla" gav sig till känna. Är det här Torbjörn??

Lyckligtvis så var rashunden bara värd och tog emot lapparna. Väl därinne kom Torbjörn, om man slår upp ordet frisk så måste det finnas en bild på Tobbe där. Herre gud, han skulle inte sluta le om man så körde över honom med en gräsklippare och sedan asfalterade över hela hans rödbeklädda outfit. Han var övertygande måste jag säga.
Och det var kul, Torbjörn, det var kul. Visst halkade han några gånger i sitt eget svett och visst kände jag pruttlukt från några deltagare under sit upsen, visst störde jag mig på kinesungarna i lekrummet bredvid och mamman ständiga tillsyn, men besides from that så blev jag sådär löjligt glad och på rätt väg i livet-rusig efteråt.

Det var ungefär som jag trodde, en lagom dos störmoment och en stor skopa oxyticin.
Ja gott folk, jag gillar friskis.

ta bort, blockera.

Jag bryter ihop.

Det finns tre enormt osexiga saker här i världen.

Innombordsuppstödningar där luften man sedan andas ut luktar mamma scan kyclingköttbullar.

Ljummen bajslukt.

Smileygubbar på msn!!!!!!

De två första kan man inte alltid bespara sina medmänniskor, men den sista kan ni väl för fan bara lägga av med!?
Första gången jag blev avtänd var när jag såg en sån där vanlig gubbe som ler. Det tog nog ett år innan jag kunde ta personerna som slängde sig med sådana gubbar på allvar.
Samma sak med de där som blinkar. Men då var jag ju ändå lite uppvärmd.
Det finns nu ett register där man kan välja bland de vanligaste typerna av gubbar på msn, den förvånade, den gråtande, den oroliga, den försynta, den jätteglada och sist men inte minst den med solglajjer.

Och jag har tagit er alla i min famn, jag dömmer inte jag avskyr inte.
Men vi stannar här, snälla. Visst stannar vi här?

Inga gubbar som kramar varandra eller nattar varandra, inga gubbar som tröstar eller pussas. Giv mig även ro för pingu liknande vinkande varelser eller björnar som väntar på en kram med "söt uppsyn".

Jag må vara flickebarnet som inte fick leka med lego eller andra 80-tals moderniteter. Jag ägde endast designade träleksaker. Jag må vara skadad. Men jag vet att det är många medsystrar med mig som ropar efter ett gehör. Ett gensvar från er män i 30 årsåldern som verkar tro att det är legitimt att göra så här mot oss. Att tro att dessa gubbar är en genväg för att ha "halva inne" gör mig nästan upprorisk. Jag kan tala om för er att om jag så mycket som ser en vinkande pingu i min msn ruta igen så finns det inte mycket inne att komma till. Och skickar du sedan en orolig gubbe som kliar sig i huvudet följt av ett för stort tecknat frågetecken så kommer jag göra som sååå många andra av mina medsystrar. För det vet ni väl. Det heliga msn mantrat. Först ta bort. Och sen blockera.

Msn är fantastiskt, i slutändan.

Årskrönika 2007

2007 var året då jag slutförde en suspekt utbildning som jag inte har en aning om jag kommer att spinna vidare på. Det var också året då jag åkte iväg till Bulgarien med J, insåg att det här är nog sista året jag kommer att pressa så hårt. 2008 kommer de första ålderstecknen har jag tänkt.
Innan vi åkte hem fick jag en hink vatten på mig av hotellgrannarna ovanför, min tolkning av Lionel Richis "Hello" är tydligen inte uppskattad överallt. Jag förstod ingenting, och blev som vanligt inte ens arg. Men J visste bättre och hotade genast med stämmning och att tala med receptionisten, vilket så också skedde.
Den sommaren var på många sätt faschinerande, jag återförenades med en kärlek och var i en fantasivärld innan det hela några veckor senare rasade med buller och med bång. Hjärtesorg. Men det gick förvånansvärt bra och fortsätter att gå bra. Jag flyttade in hos H och levde ett hårt men roligt liv som kantades av mycket festande och sommarjobb. H kom hem vid femsnåret på morgonen med lysdioder hängande runt halsen som hon dansat sig till på Patricia medans jag låg med sovmask för ögonen och öronproppar för att kunna fullfölja min plikt som vaktmästare. Vaktmästaren som var olyckligt kär var sommaren 2007:s signum. Men det blev bättre. H flyttade ut och upp till norrland och jag fick äntligen bo själv i lilla gubben som vi döpte H:s lägenhet till. Lilla gubben var min vän hela hösten, vi umgicks många mörka kvällar och rådgav varandra om nya tyger och gamla möbler. En dag fik jag utmana mig själv och låta J flytta in. Han var kvar i en hel månad och trots att vi nog båda led en aning så klarade vi oss helskinnade med endast ett stort utbrott. I efterhand var det ett fruktansvärt komiskt bråk som jag skulle döda för att få se igen. Hemskt var det också men renande och mer som ett uppvaknande för min del.
Några nya män i skor lämnade sina strumpor, en del lämnade mer. Fler lämnade mycket mindre. J klagade ofta på mina tyger och efterfrågade riktiga möbler i lilla gubben och som den lärjunge jag är slutade jag upp med att dölja och göra riktiga investeringa. Det går igen i mycket. Tack!
S värmde mina axlar med många långa luncher och fantastiskt renande och klara samtal.
Familjen gjorde en flyttningsrokad, alla bor nu på varsina ställen men allt känns närmare och bättre än någonsin. I alla fall med dem med bodsband. Ingen nämd ingen klämd.
Pappa lämnades ensam i min lägenhet och spikade upp spikar i köksskåpet utan att fråga men om man samtidigt sätter det i propotion till att han glömde mig i en barnvagn på kiosken när jag var tre veckor gammal så får man vara glad och tänka att värre saker skulle kunna ha hänt på tre timmar.
Världen utanför skakades av ungdomsvåld, kris och krig. Men det handlar inte den här bloggen om så jag går vidare.
Jag började köra pass på ett ställe där deltagarna hatade mig, hata är ett starkt ord så jag vet inte om det räcker. Men med mod och kraft från andra och mig själv så vred jag ratten i rätt rikting och jag fortsätter att ratta min lilla karriär så att jag åtminstonde kan känna mig trygg och äta ungefär hur mycket extrasaltat bregott som helst.

Som så ofta med tiden, 2007 var ett år som gjorde mig lite mer medveten om allt. Men allra mest om hur klychor blir just klychor. För att det är sanna.

Och bara därför kommer jag avsluta min årskrönika med det gamla ordspråket:

"Vänner och familj är det viktigaste som finns, vårda dem ömt, stanna upp och mins. På andra plats kommer fåfänga och hår, spar du länge är du snygg i flera år. En skopa sex och kärlek gör alltid gott och sist men inte minst så kommer extrasaltat bregott"

Den har ni väl hört?

Om inte, 2008 så lever jag upp till dessa visdomsord ännu mer. Följ med och älska!

Säljar´n!

Ta er en rejäl titt på ovanstående typer.

Säljartypen.
De heter förslagsvis Christian, Stefan eller Rickard och är troligtvis mellan 28 och 34 år. Oftast 32.
Månadsinkomsten är inte lika skrytsam som bluetoothen i örat eller blingbling klockan på armen. Månadsinkomsten är inte heller lika skrytsam som parfymen är generöst besprutad över hela hans dressmankostym, särskillt i skrevet. Det kan bli svettigt efter långa utdragna kundmöten och fräschör och geleglänsande hår är säljarens måste nummer ett! Fast de flesta säljare väljer ändå att raka av sig allt hår, de är förvånansvärt kloka när de ångestfyllda flikarna börjar ge sig till känna. Dessutom passar det bäst med rakat när dressmankostymen väl åker av och de änligen får blotta sin enorma tribe som går från överarmen upp på ryggen. Den är inte färdig såklart utan under ständig påbyggnad. Appropå påbyggnad. Säljaren tränar givetvis ofta, men bara på gym. Och bara överkroppen. På gymmet kollar han in små tighta stjärtar men blir lätt panikslagen varje gång han inte får bånge. Säljaren är ju så fruktansvärt stressad hela tiden och håller "tusen bollar i luften" och "bollar ideér" hela dagarna, så pass att hans sexlust totalt slagits ut. Därför blir det inte den dagliga handrallan utan ett maratonrunk under väl valda semesterdagar.

Det händer ofta att säljaren går på aw. Det betyder "after work" och den som inte vet det är inte värd att kännas vid. På aw beställer säljaren in en sexa GT och påföljande tre stora stark. Eftersom säljaren alltid är uppe i varv så tar det inte lång tid innan alkoholen kickar in och han börjar skryta vitt och brett om de senaste vinsterna i företaget som han såklart har varit med och håvat in. Bluetoothen börjar så småningom hänga lite snett i örat och svetten rinner ner mellan de små tillrättalagda geleindränkta spröten i tinningen. Men det gör inget, allt kan hända innanför dressmankostymen. En säljare kan i stort sätt bajsa på sig utan att någon skulle märka det eftersom kostymen alltid är lite för stor och jean paul gaultier döler allt från pest till kolera.

När ångesten blir för stor så åker säljaren hem till sin mamma i Sumpan. Han blir som fem år igen, går runt i mjukisbyxor, spelar sina gamla tv-spel och skulle aldrig komma på tanken att bära in tallrikarna med rester in till köket. Men det gör ju ingenting, för en sumpanmorsa är en stolt morsa. Speciellt till en säljarson. Säljarens brorsa är ofta om inte alltid lätt handikappat eventuellt utvecklingsstörd och är deltidsboende på ett stödhem i sumpans centrum. Det är det ingen av säljarens vänner som vet eftersom att de också är säljare och inte pratar om sina brister och svagheter.

Säljaren har ett spraydatekonto där han dagligen går in och söker på lite för unga tjejer som håller i en liten kissemiss framför sina upp-pumpade tonårsbröst. De dejtar och han bjuder på allt. Det är samma sak där, han håller flera bollar i luften samtidigt och det går aldrig längre än till den andra dejten då säljaren avstyr det hela eftersom han är livrädd för att själv bli dumpad. Och han kan ju ändå inte ha sex, eller han är skräckslagen för att han inte ska kunna ha det.

Inuti säljaren bor en liten kille som vill ha tröst och kärlek, som vill andas frisk luft och vara nykter i en hel vecka. Han fantiserar om att bli kär och önskar allra helst att han kom på ett annat sätt att få bekräftelse än att vara sitt jobb.
Men med dressmankostymen och den lilla snäckan i örat är man fånge i sitt eget hem.

Tammdidamm...

Böööök.

Bossen vill att jag ska knyta iho säcken igen och ännu en gång rör det sig om saker jag inte förstår, det rör sig om pengar, ungeför om sisådär 140 000 svenska kronor. Tammdiditamm...
"Och så ska jag bara lägga det på ett kostnadsställe och maila iväg och meddela, och avrunda, med och utan moms och så helst innan jul dårå." Man ba hallå, jag är en enkel liten piga som visserligen en gång i tiden råkade yppa "det fixar jag". Men det betyder INTE att ni kan lägga hundra tusentals kroner i en hand som egentligen bara vill nalla julgodis, blippa lite på datorn och gå på lunchmöten och se ambitiöas ut. Man ba hallå, det är INTE samma sak som att verkligen leverera!
Jag har ångest för att jag inte fattar. Fråga då tänker du, det säger alla!? Jag kan inte fråga nu era generalpuckon, då kommer han ju att fatta att jag aldrig fattat!!?
Man ba hallå?

Nej, tacka vet jag somrarna då jag klev upp en halvtimma innan jag började jobba, gick till slevan och köpte kaffe, jag var brun med ständigt nyrakade ben. Trippade in på jobbet och möttes av tacksamhet av att bara vara nytt blod. TACKSAMHET.
Och jag förstod det jag förstod, för jag förstod inte så mycket om mitt jobb då så det va liksom inte så mycket att förstå. Men NU, nu förstår jag alldeles för mycket för mitt eget bästa, det är för mycket! Och i takt med att solbrännan bleknat så höll jag kvar vid allt jag förstod och började vräka mig med uttryck som "jag fixar det"! Whye oh whye!!? Jag fixar inte det här. Nu är jag är både blek, orakad och nollställd. Och att knyta ihop nån säck är det inte tal om.

Vatten över huvudet är julens tema 2007. Man ba hallå?