Säljar´n!

Ta er en rejäl titt på ovanstående typer.

Säljartypen.
De heter förslagsvis Christian, Stefan eller Rickard och är troligtvis mellan 28 och 34 år. Oftast 32.
Månadsinkomsten är inte lika skrytsam som bluetoothen i örat eller blingbling klockan på armen. Månadsinkomsten är inte heller lika skrytsam som parfymen är generöst besprutad över hela hans dressmankostym, särskillt i skrevet. Det kan bli svettigt efter långa utdragna kundmöten och fräschör och geleglänsande hår är säljarens måste nummer ett! Fast de flesta säljare väljer ändå att raka av sig allt hår, de är förvånansvärt kloka när de ångestfyllda flikarna börjar ge sig till känna. Dessutom passar det bäst med rakat när dressmankostymen väl åker av och de änligen får blotta sin enorma tribe som går från överarmen upp på ryggen. Den är inte färdig såklart utan under ständig påbyggnad. Appropå påbyggnad. Säljaren tränar givetvis ofta, men bara på gym. Och bara överkroppen. På gymmet kollar han in små tighta stjärtar men blir lätt panikslagen varje gång han inte får bånge. Säljaren är ju så fruktansvärt stressad hela tiden och håller "tusen bollar i luften" och "bollar ideér" hela dagarna, så pass att hans sexlust totalt slagits ut. Därför blir det inte den dagliga handrallan utan ett maratonrunk under väl valda semesterdagar.

Det händer ofta att säljaren går på aw. Det betyder "after work" och den som inte vet det är inte värd att kännas vid. På aw beställer säljaren in en sexa GT och påföljande tre stora stark. Eftersom säljaren alltid är uppe i varv så tar det inte lång tid innan alkoholen kickar in och han börjar skryta vitt och brett om de senaste vinsterna i företaget som han såklart har varit med och håvat in. Bluetoothen börjar så småningom hänga lite snett i örat och svetten rinner ner mellan de små tillrättalagda geleindränkta spröten i tinningen. Men det gör inget, allt kan hända innanför dressmankostymen. En säljare kan i stort sätt bajsa på sig utan att någon skulle märka det eftersom kostymen alltid är lite för stor och jean paul gaultier döler allt från pest till kolera.

När ångesten blir för stor så åker säljaren hem till sin mamma i Sumpan. Han blir som fem år igen, går runt i mjukisbyxor, spelar sina gamla tv-spel och skulle aldrig komma på tanken att bära in tallrikarna med rester in till köket. Men det gör ju ingenting, för en sumpanmorsa är en stolt morsa. Speciellt till en säljarson. Säljarens brorsa är ofta om inte alltid lätt handikappat eventuellt utvecklingsstörd och är deltidsboende på ett stödhem i sumpans centrum. Det är det ingen av säljarens vänner som vet eftersom att de också är säljare och inte pratar om sina brister och svagheter.

Säljaren har ett spraydatekonto där han dagligen går in och söker på lite för unga tjejer som håller i en liten kissemiss framför sina upp-pumpade tonårsbröst. De dejtar och han bjuder på allt. Det är samma sak där, han håller flera bollar i luften samtidigt och det går aldrig längre än till den andra dejten då säljaren avstyr det hela eftersom han är livrädd för att själv bli dumpad. Och han kan ju ändå inte ha sex, eller han är skräckslagen för att han inte ska kunna ha det.

Inuti säljaren bor en liten kille som vill ha tröst och kärlek, som vill andas frisk luft och vara nykter i en hel vecka. Han fantiserar om att bli kär och önskar allra helst att han kom på ett annat sätt att få bekräftelse än att vara sitt jobb.
Men med dressmankostymen och den lilla snäckan i örat är man fånge i sitt eget hem.