2007 var året då jag slutförde en suspekt utbildning som jag inte har en aning om jag kommer att spinna vidare på. Det var också året då jag åkte iväg till Bulgarien med J, insåg att det här är nog sista året jag kommer att pressa så hårt. 2008 kommer de första ålderstecknen har jag tänkt.
Innan vi åkte hem fick jag en hink vatten på mig av hotellgrannarna ovanför, min tolkning av Lionel Richis "Hello" är tydligen inte uppskattad överallt. Jag förstod ingenting, och blev som vanligt inte ens arg. Men J visste bättre och hotade genast med stämmning och att tala med receptionisten, vilket så också skedde.
Den sommaren var på många sätt faschinerande, jag återförenades med en kärlek och var i en fantasivärld innan det hela några veckor senare rasade med buller och med bång. Hjärtesorg. Men det gick förvånansvärt bra och fortsätter att gå bra. Jag flyttade in hos H och levde ett hårt men roligt liv som kantades av mycket festande och sommarjobb. H kom hem vid femsnåret på morgonen med lysdioder hängande runt halsen som hon dansat sig till på Patricia medans jag låg med sovmask för ögonen och öronproppar för att kunna fullfölja min plikt som vaktmästare. Vaktmästaren som var olyckligt kär var sommaren 2007:s signum. Men det blev bättre. H flyttade ut och upp till norrland och jag fick äntligen bo själv i lilla gubben som vi döpte H:s lägenhet till. Lilla gubben var min vän hela hösten, vi umgicks många mörka kvällar och rådgav varandra om nya tyger och gamla möbler. En dag fik jag utmana mig själv och låta J flytta in. Han var kvar i en hel månad och trots att vi nog båda led en aning så klarade vi oss helskinnade med endast ett stort utbrott. I efterhand var det ett fruktansvärt komiskt bråk som jag skulle döda för att få se igen. Hemskt var det också men renande och mer som ett uppvaknande för min del.
Några nya män i skor lämnade sina strumpor, en del lämnade mer. Fler lämnade mycket mindre. J klagade ofta på mina tyger och efterfrågade riktiga möbler i lilla gubben och som den lärjunge jag är slutade jag upp med att dölja och göra riktiga investeringa. Det går igen i mycket. Tack!
S värmde mina axlar med många långa luncher och fantastiskt renande och klara samtal.
Familjen gjorde en flyttningsrokad, alla bor nu på varsina ställen men allt känns närmare och bättre än någonsin. I alla fall med dem med bodsband. Ingen nämd ingen klämd.
Pappa lämnades ensam i min lägenhet och spikade upp spikar i köksskåpet utan att fråga men om man samtidigt sätter det i propotion till att han glömde mig i en barnvagn på kiosken när jag var tre veckor gammal så får man vara glad och tänka att värre saker skulle kunna ha hänt på tre timmar.
Världen utanför skakades av ungdomsvåld, kris och krig. Men det handlar inte den här bloggen om så jag går vidare.
Jag började köra pass på ett ställe där deltagarna hatade mig, hata är ett starkt ord så jag vet inte om det räcker. Men med mod och kraft från andra och mig själv så vred jag ratten i rätt rikting och jag fortsätter att ratta min lilla karriär så att jag åtminstonde kan känna mig trygg och äta ungefär hur mycket extrasaltat bregott som helst.
Som så ofta med tiden, 2007 var ett år som gjorde mig lite mer medveten om allt. Men allra mest om hur klychor blir just klychor. För att det är sanna.
Och bara därför kommer jag avsluta min årskrönika med det gamla ordspråket:
"Vänner och familj är det viktigaste som finns, vårda dem ömt, stanna upp och mins. På andra plats kommer fåfänga och hår, spar du länge är du snygg i flera år. En skopa sex och kärlek gör alltid gott och sist men inte minst så kommer extrasaltat bregott"
Den har ni väl hört?
Om inte, 2008 så lever jag upp till dessa visdomsord ännu mer. Följ med och älska!
