Det är oerhört spänt i rummet, jag vet att han gör allt för att behålla sin professionalitet. Det lyckas. Förmodligen anstränger han sig inte, men jag kan väl få hoppas.
Men orden "du kan ta av dig din blus så ska jag lyssna lite på ditt hjärta" eller sättet han drog handen runt nacken och fram på halsen för att känna på min sköld körtel får han mig att glömma alla symptom. Allt annat är också glömt och förlåtet. Blus!!? Jag har ingen blus på mig, jag har en vit H&M-topp, men jag älskar att han väljer ordet blus. Det måste va en sexuell kod?! Nåväl.
Här är en man, smal, gänglig, seriös, smart och helt oberörd. Vacker.
Han frågar om kostvanor, alkoholkonsumtion och droger och jag försöker charma honom med att jag intar nässpray och snus. Funkar inte, han skrattar inte, han småler knappt. Blodtrycket är lågt, "typiskt kvinnligt" säger han. Ha!! Kvinnlig sa du, sexuella kod nr två.
Det är fruktansvärt möjligt att jag lever i en låtsasvärld, men låt så vara.
Jag går därifrån, jag biter ihop kinderna för att inte receptionsten ska se mitt finurliga fånleende. Jag glömmer att gå till provtagningen för blodprov. So what.
Blodprov kan jag ta någon annan dag. Idag är jag fånig och yr av spänningen i rum 703.
1 kommentar:
Oj, här är det någon som skrivit ifrån mig. ;-)
Ha ha, ljuuuvligt besök hos doktorn. :-)
Skicka en kommentar