Man måste gå på den där magkänslan som det pratas om, men ibland är det svårt att tala för sig. Det känns krystat och osäkert.
Några glas vin löste upp mina spärrar och munnen gick i ett. Tårarna rann och rann, jag minns inte när vi öppnade kranarna sist. Så oerhört skönt.
Mamma kl två på natten, hård säng och trygghet. Starkt kaffe, svullna morgonögon och fuktig regnluft. En ångestfri dag där allt var sagt, ute från kroppen till en annan kropp.
Som en nypeelad rygg möter solen och är redo för färg. Så är min dag. Lite öm men ny.

Ett varmt bad, en middag och egna sängar längtar i mig. Jag kommer snart.