Hann jag någonsin njuta och tycka om dig så mycket som jag hade planerat?
Allt jag ordnat och tänkt, den inhägnade stoltheten som skulle komma. En fin liten vän att hålla i handen, i blåst och kyla skulle du komma att värma mig. Och alla gånger jag frös så glömde jag att du skyddade mig. Vi tänkte framåt, vi tänkte aldrig på just nu. På att man kunde tända ljus och vara nöjd med det lilla. Men du ska veta att jag tycker om dig, lilla lilla etta. Nu har vi några månader kvar, och även om vi ska lämna varandra så vill jag bara vara med dig den sista tiden. Tack för allt damm, allt oisolerat ljud, den äldsta dörren i världen och den trånga duschen. Tack för unken stank och hål i väggen. Du är den bästa ettan någonsin. Vi kommer att mötas igen, men du kommer aldrig att bli så fin som du är nu. Tänk att du skulle få bära en tre-sittssoffa, cashmerefiltar och ittla-vinglas. Jag önskar dig all välgång, förhoppningsvis en helrenovering, och mycket sex i vardagsrummet. Hej då lilla gubben. Och hej Hägersten!