Igår besökte jag A. Det är en av få som det aldrig känns konstigt med, det kan kännas på många sätt..men aldrig ångest. Efter ett par år nu börjar jag dessutom lyckas komma ur mitt skal. Kaffe, tobak, en dator och mänsklig värme. Jag behövde det, jag behövde okonstlat.
Shit det är för mycket insikt för att den här bloggen skall kunna fortsätta som "lättsam". Whatever!
Idag är jag som jag oftast är med för lite sömn och vatten. Rödögd och introvert. Men på något sätt ändå fridfull. Det är som att någonting har släppt, som att jag vill gråta och skrika ut till alla jag haft salta sår till, att "jag är ok"...som Carrie...."don´t worrie, i will be fine, i am fine!"
Men så vet jag också att jag kommer att bli ofine om ett tag, men så är det ju. Inget är konstant, men tillslut så blir man fine igen. Salta sår slickas rent, man blir äldre och hårdhudad. Och man vet vad som räknas.
Pretantiöseripretantiösera....men huvudsaken att man mår bra!
Nu väntar en timmas vila och sen öl med S. Up!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar