Jag är bakfull. Hormoniellt bakfull. S förklarade hur det ligger till.

Att det ska vara så jävla svårt att skärpa sig med det som man vet får en att må dåligt.

Tobak, alkohol och fel mat.

Det är ju liksom en så stor del av det roliga i livet.
Men nu måste jag faktiskt göra en kraftansträngning, en riktig.

För annars sittar man som ett kolli med tryck i skrinet, dålig uppfattningsförmåga och låg meningsfullhet.

Och det är ju inte så jag vill jobba, inte alls.

Jag börjar imorgon, en lördag! Jag gör ju ändå ingen skillnad på vardag och helg.

I will keep u posted. Love