Vet ni om att jag har sagt upp mig idag?

Vet ni om att jag ska skriva på riktiga anställningspapper, fast anställning som hälsopedagog, visste ni det?

Vet ni om att jag snusar, äter upp ett stort paket extrasaltat bregott i månaden, dricker alkohol fyra av sju dagar i veckan, alltid beställer ljust bröd på café och motionerar högst oregelbundet? Ja, det är klart ni visste det!

Vet ni om den här ekvationen går ihop? För jag vet det inte.

Och nu börjar jag bli riktigt orolig, måste man leva som man lär, eller är det ok att lära ut som man borde leva?

Nu ska jag skriva om skor.

De ultimata vore om de här blev inne. Sommaren 2011 kanske?



Jag har verkligen assvårt att hitta skor.

För det första är jag 182cm lång vilket innebär att jag inte vill bli längre. Alla ba´ "men det är ju jättefin att vara lång, det är så ståtligt!" Ståtligt?? Jag vill inte vara ståtlig för en sekund till, urless på att höra det. Får mig att tänka på kungen, sittandes på en häst. Så långt som det är från hovarna till kungens krona, det är vad jag refererar till ståtligt och jag tycker alltså INTE att det är en komplimang!
Det är lite synd, för om jag hade varit typ 175 så hade nästan alla mina skor bestått av kilklackar och 10cm stilett. Man får ju så sjukt snygga ben och vrister. Men nä, klack förutom högst tre-fyra cm går alltså bort.

Sen har vi ju min högst spektakulära strl. 41,5. Kan vara den knepigaste storleken på oss tjejer. Inte ens en jämn siffra. Och vid 41 går gränsen på de flesta skoaffärer, så det blir till att antingen klämma ner sina fötter i för små skor, låta tårna hänga lite utanför i sandalerna eller rota bland Jerns eller Ecco typ. Vilket för övrigt känns som affärer för klumpfotade eller funktionshindrade. I meen no harm, men ok...så jävla hett är det inte!

Sen är jag snål, eftersom jag aldrig hittar bra sköna skor så köper jag billiga och lite för små så att jag kan köpa nya om ett tag.

Så skorna jag hittar är oftast rätt till intetsägande, de ska helst inte märkas, inte kommenteras eller frågas om pris på. Och främst, ingen får prova mina stora skor! (Jag har ett eller två par som faktiskt är i min storlek) Som att se nån sätta sig i en optimistjolle och dra runt i hallen, känner mig oerhört förnärmad då.

Så här håller det på, år ut och in.

Jag har aldrig varit nöjd med ett par skor, jag kan aldrig välja de jag vill ha och jag har alltid ont i fötterna.

Hur fan tror ni att det känns??!
Ok ok...nu borde jag ta mig ett glas flädersaft och tänka igenom mitt utfall, kanske även skänka en tanke till barnen i afrika som måste gå flera mil för att hämta vatten.

Men näää, för de är i alla fall barfota!!

Det här är juicy!!

För ca ungefär ett år sen så träffade jag en kille, trodde faktiskt det var lite pirripirr i luften där ett tag. Men så blev inte fallet, fallet blev snarare så att vi skildes åt en morgon efter vår första "natt" (ni fattar) varpå han säger.... "Stackare, ska du gå hem nu...walk the walk of shame"

The walk of shame??? Ok, vi sågs inte mer.

I alla fall så är han nu ihop med en av sveriges mest kända bloggerskor, (hon är skitsnygg) så låt gå. Visst är det pännande!!
Han bloggar själv, och jag kan nu följa detta händelseförlopp med stor entusiasm. Walk of shame verkar nu redan ha gjort bort sig. Och ingen gottar sig mer än jag.

Ikväll vankas det oxfilé med dyrt vin och fantastiskt vackert sällskap.

Jag är Nigella denna månad, bystig i mörkbrunt hår, slickandes i skålarna och så levande i detta nu!

Nya tag och fula katter!!

Ja men okej då jag försöker vällanna blogga ett tag till då!

Igår var jag en hårsmån från att köpa två katter. Hittade ett syskonpar på blocket. Det hela var klockrent, man fick med rubbet, kattlåda mm samt att de INTE river på soffan och är kastrerade. Det ska nämligen inte pippas eller rivas hemma hos mig. Inte så länge jag inte får pippa och riva i alla fall.

Jag ringde ägaren i fråga och vi kom överens om att genomföra köpet och överlämningen på fredag, jag bad att få lite bilder på katterna via mail...bara som en trevlig grej liksom. Väl hemma vid datorn kände jag bara....NEJ! Det här är inte mina katter! Problemet?
Det var helt enkelt inte tilltalande. Bruna och med gula ögon och så såg de liksom ut att vara sprängfyllda med halvdöda råttor. Jag vet att jag låter hemsk nu, men jag såg mig själv ligga i sängen mitt i natten och endast se de där gula ögonen stirra på mig. Jag fick panik och ringde upp ägaren och drog en nödlögn om att jag nog inte ville ha dem som utekatter då det är så många elaka katter och kattbråk på gården, och eftersom de här katterna är utekatter så är det nog bättre att de kommer till en ägare med bättre hemförhållanden.

Lärdom: Va ärlig, ring upp på en gång och säg som det är.
Hur göra: Ljug. Sanningen kan göra ont.
Och nu då?: Skaffa alla tillbehör innan. Hitta den rätta kissen, gå och titta på henne först.

Så här i efterhand så kan jag verkligen se hur fint det va i morse.
Jag fick ett meddelande av min underbara vän, och samtidigt fanns det en mycket fin bredvid.
Det kändes inte då. Men nu så här i efterhand så förstår jag hur omhuldande små stunder är, och hur synd det är att man inte lever i dem mer, och fångar.

Så här i efterhand, vad som än händer och hur många fler kommatecken jag än väljer att skriva här. Så kan jag se hur verkligt det var. Om än för bara en liten stund, om än för vad jag än känner för dig och dig imorgon....så var det fint och omhuldande.

Det är opålitligt, det är naivt. Men känslan är densamma. Och skapar man sig en känsla så får man fanimej ta och leva ut den en stund.

Bommpettibom....

Jaha, vad ska man tillföra här nu då...

Det hände sig en gång att jag gick och blev med roligt jobb, mycket jobb. Och så sas det upp sig från tantsimmeriet och allt blev mycket bättre.
Nu vet jag precis vad jag strävar efter och hur saker ska vara. De ska vara precis som jag är, inte mera bara närmare. Och så ska det kryddas med pengar. Jo, jag gillar pengar, det gör mig trygg och full i fan. Det ska inte gå och gruvas så mycket, saker ska ut i friska luften. Och jag ska tas ner på jorden, gärna flera gånger om dagen.

Och så har det bytts inredningsstil. Från stelt till newport. Ni vet, trä, silver, blått och rött.

Och håret ska bli jämnlångt, lejonkungen ska klippas en gång i månaden, rakt av.

Ungefär så ligger det till!

Jag är inte trött och jag är inte pigg. Jag är inte arg och jag är inte glad. Jag är fan ingenting. Jag är summan av hopplöst omöjlig kvinna. Den underbara som i nästa sekund är den manipulativa och menlösa. Jag är allt det där, och samtidigt hävdas det från helt okända människor, läs gärna Mia Törnblom typ... att man är fantastisk! Precis som man är! Hur jävla lätt är det att upprätthålla? Det är samma sak med "balans". Har någon någonsin haft balans i livet?? Skulle inte tro det va, skulle snarare tro att man behöver vara kinesjapansk tolk för att kunna lokalisera betydelsen av vad i hela friden det krävs för att ha balans i livet.
Kan man inte bara leva på, och slå ut allt sen. 100 delat på något som gör att det hela går jämt ut?

Sitter och fiser in i den snygga soffan. Jag borde städa, dricka en halvliter vatten, tvätta bort sminket slå mi själv hårt på kinden några gånger och säga till mig själv:

Vänta inte
Ansträng dig inte
Jobba mera
Skratta mera
Titta upp när du säger det här, titta i spegeln, och säg det igen.

Karin och jag.

Några timmar senare och många tankar färre. Så blev det fler.
Hur jag lyckas vet jag ej.
Sitter inne och solen letar efter en anledning att ta mig ut.
Men jag har ont där inga andra når, och varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle mina vänner vara ute, och jag i det bitterbleka?
Det är inte knoppar som brister, det är själen som rivs.
Och när allt som inte spelar någon roll föds så öppnar jag hud, där har jag gjort ett rum och möböerat välkomnande. Allt som inte spelar någon roll och rivs har det rymligt hos mig.
Jag hittar ingen väg ut, inte ens en genväg. Men jag tänker:
Låt inte våren tveka, för visst gör det ont när knoppar brister,

i alla fall.

till elains gudmor..

Det är inte lätt att vara stark alla gånger. Det är inte lätt att hålla jämn nivå och följa planen som en gång lät så självklar och lätt. Den inre styrkan är en färskvara som behöver matas och vattnas. Från dig själv och från andra.

Och andra kan göra dig svag, knäsvag och hjärtesvag. Det som en gång var tänkt att sägas, som kändes så rätt och mottagligt framstår plötsligt som en enmansmonolog där priset inte är något annat än stoltheten över att ha fullföljt det man en gång bestämde, det som nu känns så tafatt. Du står där själv och utdelar ovationerna. De mynnar ut i tomhet.
Mottagandet är kanske ett "Jaha", i bästa fall.

Men jag säger dig S. Att det är inte så bara, det är ett stort BARA som lyfter upp dig och tar dig över och upp till andra nivåer. Det är självinsikt och det är styrka.
Att göra det man inte riktigt vågar och det som känns som en enmanspjäs är egentligen så mycket mer, priset kommer ut på andra sidan, om en liten stund. Och då finns jag här. Innan, i mitten och Efteråt. Hela tiden typ.

Love all over youre face.

/m

Hur seriös får man bli??

Det är inte tjejen på bilden som är med i verkligeheten.

Jag måste bara få berätta en helt ovesäntlig grej.

Det är INTE lätt att måla en fondvägg som alla säger!
Jag behövde tre timmar av vånda, svett, svimatacker, panik och tålamod för att lyckas måla över den olivgröna väggen. Den är numera iklädd en förtjusande ton av "sandsten". Därefter behövdes väldigt mycket bekräftelse från allehanda släktingar och vänner. Idag har jag träningsvärk och har bestämt att S ska få göra hallen. Kan inte tänka mig någon bättre målerska! Noggran, tålamodig och lätt att underhålla. Jag tror att det räcker att jag sitter på en stol i bakgrunden med ett glas vin och pekar vart hon har missat att pensla. Ja så får det bli.

Idag fyller jag mina obegripliga 26 år också. Det kommer inte att undgå någon. Dels för att jag tycker det är roligt att bli gratulerad så jag hintar halva jobbet och dels för att jag bjudit in ca 30 pers på ferre om en vecka.
Eftersom jag är nyinflyttad är det viktigt med vett och etikett, jag har redan bokat in vårstädningen på gården och nu måste jag självklart skriva en snitsig liten lapp om den stundande festen och varna för eventuella oljud.
Jag fick faktiskt en sån lapp i brevlådan idag och dra mig baklänges vilken seriös lapp, förutom att den var gjord på datorn med massa olika typsnitt och handskriven underskrift så stod det längst ner: "Vi önskar er en arbetsam vecka och en trevlig helg"

Jag menar, hur seriös får man bli???

Och sen det här med, "Ni får gärna plinga på om ni blir störda"

Som om!!! Jag tänkte nog skriva att "ni är välkomna upp till mig vare sig ni störs eller inte!"

Sen har vi dilemmat med rödvin och jävligt snygg soffa. Lösningen är att jag bara ska bjuda på ljus dryck. Hittade ingen ljusgrå dryck men jag tror Rosé will be fine.

Just fine.

Jag är helt klart kär i Elaine.

Hur vet man att man är kär?

Jo man tänker på henne hela tiden, man önskar att man var där och delade allt.
Man letar efter tecken på brister, men man hittar inget.
Det känns helt rätt när man ligger i hennes famn och när man är borta allt för länge så skriker det i magen. Vill hem!
Jag har varit kär många gånger, det har varit olika slags kärlekar. Det har slutat mer eller mindre bra. Men den här kärleken är evig, den står still.

Den står på en kulle i hägersten.

Min lägenhet heter som ni säkert har försttt Elaine och Elaine bor i mig.I´ts the real shit den här gången.

Usch och fy vad nervös jag är.

Strax på väg till farbror banken, ska låna en halv mille.
Morfar är med.

Imorgon halv nyckel görs nio där jag får köpet. Det jag menar är att jag imorgon kl halv nio ska köpa själva lägenheten, pengarna ska in på rätt konto, jag får nycklarna. Jag tror inte på det hela riktigt ännu.

Inte förns morfar inte har förudmjukat mäklare och bankmän med sin misstänksamhet.
Inte förns jag har nycklarna i min hand.

Gud, det här är värre än att gå på dejt.

Andas.

Undervisningen fortsätter..

Verkündigung an Maria, av Leonardo da Vinci

Idag är det Marie Bebådelsedag.

Det betyder att det är nio månader kvar till julafton. Det firar vi för att det var då Jesus blev till.

För er med noll historieintresse kommer här ett förtydligande:
Josef och Maria pippade alltså den 25 mars, hon blev på smällen och jesus föddes den 24 december.

Detta firar man söndagen, helgen innan den 25 mars i kyrkan.

Märtas bebådelsedag firas inte vad jag vet, men man skulle ju kunna slå till på lite öl och chips runt den 10 augusti.

En dagens !

Nu ska jag knäppa mamma och mormor på näsan lite. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra "nämen har du köpt nytt nu igen" eller "har du verkligen råd med nytt nu, den där jackan har du väl inte haft förut??".
Jag går aldrig hem till mormor och säger, "nämen de här gardinerna kommer väl från Svens Tenn, de är ju svindyra, minst 500:- metern" eller till mamma "Shit har ni lagt trägolv på balkongen, det kostar väl en halv månadshyra??"

Jag gör en budget som jag håller på ett eller annat sätt. Jag handlar toppar på h&m och shalar på second hand och framför allt, jag använder era gamla avlagda kläder! Allra mest när det vankas fest.





Byxor: Cheap Monday, Min brors!
Linne: Filippa K (Fick i 25 årspresent)
Skärp: Mammas!
Örhängen: Mammas!
Shal: Mormors...duk !

Right back at you!

Så här är det varenda påsk!

Som frireligös scout uppfostrades jag till att föra budskapet vidare.

Några veckor innan mumlar nån på jobbet om att det snart är påsklov, eller påskledigt. Det bläddras i almanackan och man hittar de där röda dagarna i slutet av mars. Det kommer små hurra-ljud och lyckan över stundande påskledighet är här. I all ära, det är skönt med påskledigheten.

Sen när det nalkas kommer förr eller senare frågorna om huruvida dag innan röd dag är hel eller halv, om systemet har öppet under påsk eller om affärerna har stängt på skärtorsdag. Därefter oroar sig somliga över hur de ska lyckas fördriva hela långfredagen då hela stan är stängd?

På jobbet stoltserar några med att de minsann ska målas ägg med familjen, någon säger att " höhö, jag ska äta fett mycket ägg i helgen, det är ju påsk för fan"
Men det flesta ska bara supa, vara bakisk på långfedag och sen köra en repris på det.


Okej jag begär inte att man måste tända ljus i kyrkan och vara troende för att få avnjuta en stunds ledighet, men det är inte mer än respektfullt att bejaka anledningen till varför vi faktiskt får supa oss redlösa en vanlig torsdag.

Inte för att nån verkar haja vad påsken egentligen handlar om men idag på långfredagen så korsfästes jesus.
Han dog för våra synders skull, och det är inte konstigt att han måste till att dö varje långfredag sen dess.

Jag är inte guds bästa barn, men säkert inte det värsta heller eftersom jag idag både är bakis och sörjer en aning.

JESUS-det måste gjort så jävla ont. Håll ut till påskdagen då du återuppstår.