Så här i efterhand så kan jag verkligen se hur fint det va i morse.
Jag fick ett meddelande av min underbara vän, och samtidigt fanns det en mycket fin bredvid.
Det kändes inte då. Men nu så här i efterhand så förstår jag hur omhuldande små stunder är, och hur synd det är att man inte lever i dem mer, och fångar.

Så här i efterhand, vad som än händer och hur många fler kommatecken jag än väljer att skriva här. Så kan jag se hur verkligt det var. Om än för bara en liten stund, om än för vad jag än känner för dig och dig imorgon....så var det fint och omhuldande.

Det är opålitligt, det är naivt. Men känslan är densamma. Och skapar man sig en känsla så får man fanimej ta och leva ut den en stund.