Jag borde säkert ringa ett tiotal olika jobbrelaterade samtal nu, jag borde säkert bläddra i en massa papper. Jag borde förmodligen uppdatera och ändra saker i register och i excelark. Men istället sitter jag och pillar mig i ögat, duttar bort överskottsfett i ansiktet (blandhy) och värmer mig på min kopp te. Det är höst och en tjej måste få vara höstsnygg i förlånga koft-ärmar med händerna virade kring en kopp rykande. Jag ser bilden framför mig varje sensommar.
Så jag knapprar mellan mailen och googlar på te-sorter, hår och kjolar. Går på toaletten, fixar hårtofsen och säger "Hej" i spegeln och ler för att se hur jag såg ut när jag sa det i verkligheten för en minut sen.
Någon gång mycket snart så kommer jag att bli påkommen med detta....eller ännu värre, jag blir påkommen med att ha missat något i mitt jobb! Jag har glömt att fylla i en kolumn, skickat ett mail eller ringt någon. Och så blir det en minikatastrof. Innuti och utanpå. Och det är detta som är så förunderligt. Mitt jobb är det som är rankat som längst ner på företaget, rent socialt, mellan två fingrar beräknat och utan att någon för den skull har sagt det. Men ändå är det när jag gör misstagen som de stora problemen uppstår, och där man får lov att säga till och klaga. Ibland får jag nästan känlsan av att folk här, mer eller mindre undermedvetet sätter mig på jobben där de vet att klagomålen kommer att landa i första hand. När jag tänker efter har jag alltid varit ett mål för klagan i min karriär. Stått i mitten eller längst ner. Och med tanke på hur jävla känslig jag är för kritik så känner jag mig genast ganska stärkt i det. Och så tänker jag på det ett tag, känner mig lite nöjd och tycker att jag förtjänar en paus i excellandet.
Min andra tanke är också att det rätt dumt att sitta och torka överskottsfett på näsan när jag borde pilla i kolumner. För att slippa fladder, inuti och utanpå.
Så jag tror jag ska övergå till det nu. Mitten eller längst ner, jag trivs rätt bra när allt kommer runt. Säger man så?
Det jag egentligen ville säga var bara att jag inte dricker grönt te längre, jag dricker rött!
Te alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar