Charmig sko och lås-man

Där jag bor finns det en låssmedsaffär. Jag är lite faschinerad av låssmedsaffärer eftersom de nästan allid ägnar sig åt skoputseri också...jag menar, vad har de två sakerna med varandra att göra egentligen? Det kanske finns en självklar koppling, men jag har inte tänkt längre än, SKOR å så NYCKLAR?
I alla fall så jobbar det en jättecharmig man i min affär. Jag går förbi honom varje morgon på väg till tunnelbanan och varenda gång så måste jag titta bara för att få se hans ansikte, ty han har en utstrålning som kan smälta det mest morgonfrusna hjärtat. Han är inte direkt snygg, han är faktiskt rätt tjock, har högt hårfäste och en odefinerbar skäggprydnad. Men han verkar liksom så nöjd med det han gör, och när jag väl har haft ett ärende dit (låst mig ute en gång, köpt skofärg en annan gång) så känns det som att jag skulle sitta på en av de där höga röda skinnpallarna hur länge som hellst. Vi har inte pratat så mycket men jag är säker på att om vi skulle jobba tillsammans så hade vi kunnat prata om allt mellan himmel å jord. Blivit soulmates. Du vet, ibland bara känner man att man skulle trivas ihop. Snackar inte nödvändigtvis om löv, snackar nåt annat, nåt bra.

Jag har en vaxpropp i ena örat nu. Det är för att jag använder avancerade öronproppar med fjäll på när jag ska sova, och när jag drar ut dem på morgonen så bildas det liksom ett sug...en sugproppsefekt. Så nu hör jag nästan ingenting på vänstra örat. Men sånt där brukar väl lösa sig efter ett tag?

I går gick jag förbi låssmedsnyckelmannen och tänkte att nu fasiken ska jag säga något...vi måste ju komma igång liksom. Och jag hade ju mina nyfärgade boots på mig så jag stannade bara i dörröppningen och tryckte in ena foten och huvudet och oj, skrek.."DET BLEV BRA MED DEN SKOFÄRGEN DU REKOMENDERADE"!

Han såg helt chockad ut innan jag fattade att jag nog snarare skrek en talade. I en tecknad film hade nog resten av hans knappt befintliga hår flygit av...bakåt.
Jävla vaxpropp...lite pinsamt faktiskt.

Men jag tror vi börjar komma varandra lite närmare.
Tänk om jag skulle börja jobba där med honom, vilken sjuk prestigeknäpp på näsan det skulle bli för min familj och släkt. "Jag har bytt jobb" Åhåå, va spännande...vart då"

Hornstulls sko och lås U BASTARDS.

Robert Rauschenberg

Jag var på utställning i helgen, "I love pop art" på Waldemarsudde.
Supermysig dag som började med traditionell maffig sallad på café 66, sen buss ut till djurgården och promenad bland löven.

Jag blev rätt betagen av Robert Rauschenbergs stuff så jag va tvungen att lägga upp ett par av hans verk på bloggen.

Nu väntar en kväll av rena våttorkade golv, inge mer mat och en god natts sömn. Imorgon väntar pass, jobb och A.

Hoppas de ringer om nåt av de två jobb jag sökte igår, det skulle göra gott. Väldigt gott.

Im so girlie today

Vad en kvinna vill ha:
Kärlek
Respekt
Den perfekta höstkappan
Pengar
Pirr
Komplimanger
Minst två prenumerationer på tex Bon el Cosmo
Blickar på stan
En lap-top
En mamma som är hennes bästa vän men samtidigt "mamma"
Body Butter i minst tre olika smaker
Tre efterhänsna karlar som skulle kunna få det
En som kommer att få det
Ett meningsfullt jobb som peppar hennes självkänsla
Tid för sig själv
SATC-Boxen
Oprah-Boxen
Godis i skafferiet
Förmågan att inte äta allt på en gång.

Jag har minst fem av dessa, den ena kostar 399:- på Gina Tricot

No more miss nice girl

Putsar argt

Ibland är det ett hårt liv att vara diversearbetare.

På det ena stället krånglar det med lönerna, jag skulle ha fått min lön för två veckor sedan men pga strul har den inte kommit. I början var jag sådär extremt försiktig och vågade knappt uttala meningen.."eh, min lön verkar inte ha kommit in" följt av "det kan ju vara mig det är fel på, har ni rätt kontouppgifter, har jag missat att fylla i rätt tider jadajada..." Jag verkar inte ha fattat att man kan kräva sin lön utan att ha dåligt samvete?! Det är ju inte av välgörenhet jag går upp sju varje lördag och jobbar. Jag mejlade ca fem liknande mejl och nu, nu är det no more miss nice martel, i tell u that much! Ringe vd:n som såklart just varit ute och spelat tennis och bad om en förklaring OCH kompensation.(Håll i hatten!) Var hela tiden på bristningsgränsen till miss too nice martel...men jag höll mig hårt i sängbordet och stog på mig. Hon ursäktade sig och erbjöd nån slags mesig bonuspoäng...HA! Ok, fem till bonusboäng och jag får ett presentkort på Stadium för 500.
I dont do Stadium baby...

På det andra stället trivs jag som fisken i vattnet, lathet blandas med lagom dos utmaning, trevliga kollegor. Nackdelen är att det är dåligt betalt och att min anställning går ut i december.

Det tredje jobbet är helt ok, lönen kommer in som den ska, förutom att jag fick en generalutskällning av damerna efter mitt första pass, (något jag inte trodde jag skulle ta mig mentalt överlevande igenom) men nu finns där inga hang ups. Det flyter på bra och ikväll ska min mamma vara med! IIiiiik. Jag är skitnervös av någon anledning. Hon kommer att stå där och skutta runt precis som alla andra och jag har bestämt att inte säga till någon annan deltagare innan att hon är min mamma.

Men åter till jobb. Kan ju inte stå hemma och färga om mina skor om jag inte har någonstans att visa upp dem! Nu ska jag fanimej ha mig ett riktigt heltidsjobb, jag ska gå med i facket och alla säkerhetsanordningar som finns. Jag ska skrika högt vid minsta lilla fel och kräva mina rättigheter. Jag är 25, jag är utbildad och det är dags. Ja det är fanimej dags att växa upp!


Och ni vet Nice girls go to heaven, bad girls go everywhere!

HAHA, nu skrattar jag högt åt mig själv. Jag har läst för mycket Cosmopolitan.

En kaffe på det här.

J och hall-pall

Det börjar bli så vettigt.

Ledig torsdag. J kom förbi och vi bara hängde. Jag var bara jag och hon var bara hon. Jag trodde det skulle bli tungt prat och mycket peppning för hennes skull, men jag blir ständigt påmind om vad den här damen besitter. Om jag är motsatsen till sorglös och samtidigt svag saft så är hon en fragile energibomb. Likheter ändå kan hända, för tårarna kan flöda, drivkraften är ständig. För mig kommer det inga tårar men fukt räknas inte i känslor.
Ibland har jag tagit henne för min lillasyster, lärt henne livets läxor och satt ord på hennes känslor. Men nä, så mycket oftare får jag ta lärdommar och anamma hennes tänk nu förtiden. Och det stör mig inte ens.
Det gick flera timmar, det blev Oprah, matlagning, mejl, foto, prat, prat igen, bailys och mer prat. Om man känner mig reagerar man. Lite.
Släpper på spänningar, släpper på sorger, släpper på rätt mycket.

Det börjar kännas riktigt bra, det börjar bli riktigt vettigt.
Även om ingenting runtomkring har hänt. Relationstatus och jobb, its the same. Men det finns så mycket mer och jag tänker uppskatta det ett litet tag. Ett litet NU kan få finnas ett tag. Tillsammans med vin och snus.

Oj, där försa jag mig.

En extra värme i hösten. A, det gör mig ungefär lika glad som att jag idag har klätt om min hall-pall. Men då vill jag också säga att jag är väldigt nöjd med den pallen.

(Och om någon upptäcker att jag inte har full täckning på pallen så är det för att tyget eg är ett för litet linne som jag bara trätt på. Så kan man göra istället för att bli bitter när kläder inte passar.)

skor å juice

Nej det här ska inte bli en modeblogg. Ville bara visa framfötterna nu när jag är igång med den igen. De är iofs nya, och de är iofs snygga. Det är converse all star. 700 pix.

Ja och hur går det då med detoxandet Martel?
Det går jättesakta men framåt. Förvisso snusar en som aldrig förr, men det dricks vatten och äts mat från minst två matgrupper. Stärkelser i form av grönsaker och frukt är svårt, men jag har hittat en jättefiffig grej i matbutiken. En frukt och grönsaks-shot! Tror att det är samma märke som Godmorgonjuice. Om man shottar en sådan om dagen så får man i sig 50% av dagsbehovet av frukt och grönsaker. Fatta, no moore tråktugg, just plain shotting!
Vill även tillägga att det inte hävts ett enda glas vin eller öl på tre dagar nu.
I detoxandet ingår även minimerande av dåliga ide´r iform av menlöst förlustande och dejtande. Det vill säga, lightprodukter går bort. Bättre att ta det lugnt med äkta vara istället.


Jag måste få ha kvar apelsinjuice och extrasaltat bregott. En rolig anekdot är att när jag var liten och gick till sjuksyster för vägning och mätning så fick jag bastning för att jag drack för mycket apelsinjuice! Hon trodde hon hittat roten till min fettma!? Hoho, tur att jag inte berättade om min klubb "Kylskåpets Vänner"
Sen dess är juice lite förbjudet och på så sätt även en superlyx. Varje gång jag häller upp ett stort glas tänker jag på att jag egentligen inte får. Och då tar jag ett glas till och känner mig sådär vuxen och fri.

lord have a mercy on me...

Katherine Moennig aka Shane i L word

Perfektion, om du frågar mig.

fondationborste!

Fet hy, torr hy, problemhy, flammig hy, glåmig hy?
Jag har allt och det kallas på fin svenska för blandhy. Det kan vara den värsta sorten men hey jag är inte helt förvånad, den har lika mycket personlighet identitetskriser som mitt övriga jag. Blandhy är ett väsen, en mångsysslare som man måste lära sig att leva med.
Jag har provat allt! Använda lite underlag, full täckning, låta huden andas i några dagar, torkat ut, fuktchockat, maskat, tömt, kallt vatten, varmt vatten. Det spelar ingen som hellst roll. Att behärska sin blandhy är ungefär lika omöjligt som två-åringar eller att bekämpa gravitationskraften. Lev med den, inte mot den. Framhäv nåt annat som inte krånglar...och matta ner. Ständigt detta mattande.

MEN! Jag vill ändå slå ett slag för min senaste upptäckt foundationsborsten!
Det är så fruktansvärt lätt att applicera underlagskrämen med detta mirakel, och det är roligt. Man kommer in i kratrerna ordentligt och dessutom suger borsten inte åt sig så mycket, som svamp gör.

Det finns en kanonborste på Kicks för 100 spänn och det är äkta hår.

(Vet vad du tänker) Och därför ska jag redan nu säga, använda INTE målarpenslar (olja eller vattenfärgspenslar) eller rougeborstar. Jag har testat och det funkar icke.

Blandhy behöver respekt och kärlek, precis som jag.

Detox och uppmuntran

NU blev jag allt lite till mig.

Skulle som vanligt gå in på min blog och råkade då skriva in adressen i google-fältet, varpå jag sökte på min egen blogg. Varpå jag såg att folk skrivit om MIN blog i sina bloggar!? Typ.."här är en blog som jag tycker är läsvärd"
Dra mig baklänges! Här tror jag att denna sida är ett enda dravel av självömkan och egocentriskt runkande. Jag raderade till och med två års skrivande när jag kände att det blev för påtagligt.

The tabels have turned! Här ska jädra mig självömkas och dravlas, här ska förbättras och inventeras. Jag ska skriva och ni ska få läsa.

Konstigt bara att ingen kommenterar, men iofs..jag läser dagligen samma bloggar utan att skribenten i fråga har en aning om det.

Ok nog om det, men uppmuntrande till en själ som trodde hon ropade ut i tomma intet.

Måste egentligen sova, imorgonbitti har jag klass. Vattengympa med överklassdamer som förväntar sig en hälsosam instruktör som just hällt i sig ett glas vin, ätit en chokladkaka och snusat upp dosan.

Men det var ju imorgon jag skulle börja detoxa.

Jag är bakfull. Hormoniellt bakfull. S förklarade hur det ligger till.

Att det ska vara så jävla svårt att skärpa sig med det som man vet får en att må dåligt.

Tobak, alkohol och fel mat.

Det är ju liksom en så stor del av det roliga i livet.
Men nu måste jag faktiskt göra en kraftansträngning, en riktig.

För annars sittar man som ett kolli med tryck i skrinet, dålig uppfattningsförmåga och låg meningsfullhet.

Och det är ju inte så jag vill jobba, inte alls.

Jag börjar imorgon, en lördag! Jag gör ju ändå ingen skillnad på vardag och helg.

I will keep u posted. Love

Pragmatisk

Igår besökte jag A. Det är en av få som det aldrig känns konstigt med, det kan kännas på många sätt..men aldrig ångest. Efter ett par år nu börjar jag dessutom lyckas komma ur mitt skal. Kaffe, tobak, en dator och mänsklig värme. Jag behövde det, jag behövde okonstlat.

Shit det är för mycket insikt för att den här bloggen skall kunna fortsätta som "lättsam". Whatever!

Idag är jag som jag oftast är med för lite sömn och vatten. Rödögd och introvert. Men på något sätt ändå fridfull. Det är som att någonting har släppt, som att jag vill gråta och skrika ut till alla jag haft salta sår till, att "jag är ok"...som Carrie...."don´t worrie, i will be fine, i am fine!"

Men så vet jag också att jag kommer att bli ofine om ett tag, men så är det ju. Inget är konstant, men tillslut så blir man fine igen. Salta sår slickas rent, man blir äldre och hårdhudad. Och man vet vad som räknas.

Pretantiöseripretantiösera....men huvudsaken att man mår bra!

Nu väntar en timmas vila och sen öl med S. Up!

Skorpor och frukt?

Skorpor och frukt.

Hur fan kan man gilla skorpor? Kardemummaskorpor, fullkornsskorpor, veteskorpor... Jag har verkligen svårt att tro att någon på allvar avnjuter en skorpa. Skorpor är snarare ett substitut för ingenting till kaffet, orala behovet-mat. På jobbet är det ofta gnäll om att skorporna är slut, eller att frukten är slut.
Jag tycker det är helt värdelöst att sätta i sig frukt och skorpor. Ett, de innehåller inte tillräckligt mycket socker och fett för att utgöra någon njutning. Och det är väl just därför som folk hetsäter detta mellan måltiderna på jobbet. Två, varför använda tråkig mat som bukfylla när man kan spara plats åt ett litet vaniljhjärta?

Hur ofta ska jag behöva säga att det inte är VAD du äter som spelar roll, det är HUR MYCKET.
Så sluta stressäta och börja njuta.

...ey?

höstpakt??

Det känns mysigt att folk börjar ställa in sig på höst, det gör jag med. En del uttrycker sin sorg över att sommaren är slut men de flesta reser med mig, med en fantasi om värmeljus, fina höstkläder och krispiga morgonvindar. Jaja, vet att folk kommer få rysningar av det där sista.

Jag var sjuk i två dagar men i morse stegade jag som vanligt ut i staden mot jobbet i lagom väldressad stil, med enda tillägget, en öppen vår/höstjacka. Det är ju som sagt lite ”krispigt” ute.
Väl på tunnelbanan börjar jag min vanliga glo-rond, ty jag klarar inte av att mata ner mig i metro eller dyl. Döm om min förvåning när jag ser att var och varannan människa haft mage att dra på sig vinterkappor, skinnjackor med halsduk, fleecetröjor och mössa! Nej, jag överdriver inte ens! Kändes helt klart som att jag gått miste om något när jag var sjuk…som att halva stan gått med i en pakt utan att underrätta mig.
Lite löjligt känns det faktiskt att vi svenskar som är kända för vår stil inte kan´”fejda” ut en årstid utan måste tvärbromsa och börja gasa för fullt. Vad hände med lager på lager, schalar, benvärmare...? Det är ju nu, just nu man kan ha de där kläderna som det aldrig känns som att det är rätt årstid för.

Men jag skäms lite, inte för att du har en camelfärgad skinnjacka med mudd och en serice fejkpascminashchal a´la -98. Utan för att du har det på dig just nu. Det är faktiskt lite pinsamt.

Bara en liten uppmaning flickor.

Vissa saker måste man tvinga sig själv till helt enkelt. Att handla vuxet och tänka på konsekvenserna. Jag har aldrig riktigt varit en stjärna på det. Fast å andra sidan finns det ju väldigt många situationer då man faktiskt rent instinktivt tänker på konsekvenserna. En sådan situation är val av partner. Hade jag snubblat över Björn Borgs spänstiga ben -78 så hade jag nog haft svårt att låta bli. Det långa håret, pannbandet, den introverta blicken, smala modellkroppen och förmågan till att bli bra på ta mig fan nästan varje bild.
Här vill jag stoppa lite. Ty han var redan mogen och redo att äta där och då. Och efter det går det bara utför, se själva.
En god investering ligger i förmågan att köpa när objekten ligger lågt, att ha is imagen och sedan så småningom se hur det börjar växa sig fallfärdiga, och redo att plocka!
Om jag kan min ekonomi rätt så går den där ekvationen ganska lätt att överföra på denna typ av teori.

Dilemmat med bloggen är att jag inte gillar att outa mitt inre allt för mycket, det gör mig lite obekväm på nåt sätt. Samtidigt är det då jag skriver som bäst känns det som. Så nu har jag bestämt att den här bloggen inte kommer att innehålla några kavalkader av känsloyttringar eller dyl. Bara lättsamma stuff som fåfänga, irritationsobjekt och flyktiga glädjeämnen. Det är jag ju faktiskt också ganska bra på. Så det så.